Replik på Isak Froms (S) debattartikel ” Förnyelsebart skapar nya jobb” publicerad i Norran och på norran.se onsdagen den 27 november 2013 samt på Elisabeth Björnsdotter Rahms (M) och Cecilie Tenfjord-Toftbys (M) replik ” Dags för S att lämna besked” publicerad i Norran och på norran.se torsdagen den 5 december 2013.
I ett antal debattartiklar och repliker i Norran har elförsörjningen behandlats av riksdagsledamöterna Isak From (S) samt Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) och Cecilie Tenfjord-Toftby (M).
Isak From talar om förnyelsebar el för sysselsättningens skull. Men han har inte klart för sig att detta leder till högre elpriser, som enligt utländska studier skulle slå ut många fler jobb inom andra sektorer än vad de skapar. Vidare framhålls Tyskland och Danmark som föredömen gällande förnyelsebar energi. De länderna har redan Europas högsta elpriser – och hur skulle det då gå för vår elintensiva industri?
Alliansregeringens energibeslut från 2009 innebar fortsatt användning av kärnkraft. Men i den interna kompromissen ingick även en snabb utbyggnad av förnyelsebar produktion. Ingenting sades dock om hur den kraften skulle användas när den leder till överskott eftersom elbehovet inte växer. Det har varit oförändrat i 20 år och ingen ökning väntas.
Det senaste året var produktionen: kärnkraft 64 TWh, vattenkraft 62 TWh, övrig värmekraft (mest biobränsle) 15 TWh och vindkraft 9 TWh. Av den totala produktionen på 150 TWh exporterades 10.
Kärnkraften har de senaste åren moderniserats. Effekten har samtidigt höjts så att hela bortfallet av Barsebäck har kunnat ersättas. Det innebär att säker och billig kärnkraft på 70–75 TWh kommer att finnas i ytterligare minst ett par decennier. Vattenkraftens årsproduktion är 65 TWh vid normala vattenförhållanden.
En fortsatt utbyggnad av förnyelsebar energi med hjälp av subventioner som elförbrukarna betalar på elräkningen, eller genom befrielse från elskatt i vissa fall, gör att överskottet hela tiden växer. Exporten det senaste året betalades med ett pris som motsvarar självkostnadspriset för vindkraft – och det är en samhällsekonomisk förlust.
Som exempel skulle en full utbyggnad av det påbörjade vindkraftsprojektet Markbygden utanför Piteå innebära över 1 000 vindkraftsverk med en produktion som är nästan lika stor som den i hela Lule älv. Det tyska byggföretaget skulle få subventioner på 2–2,5 miljarder kronor per år i 15 år. Dessa enorma summor har politikerna knappast kunna förutse.
Vill politikerna måna om svenska folkets och industrins elpris bör alla subventioner på förnyelsebar el snarast avskaffas och tankar på en förtida avveckling av kärnkraften upphöra. Inom de närmaste åren bör en blocköverskridande uppgörelse om hur kärnkraften ska ersättas träffas.
Sivert Göthlin, Bromma civilingenjör och tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet