Att som regeringen nu gör sätta upp otydliga regelverk och skattehinder hjälper inte. Det försvårar bara för företagens möjligheter att kunna konkurrera, skriver Peter Karlstén i sin krönika.
Ett misslyckat företagande på 1990-talet resulterade i skilsmässa, konkurs och en hög med kronfogderäkningar.
Det var tufft att med två små barn i slutet av månaden inte alltid ha mat på bordet. Det skulle ta 18 år innan jag vågade igen.
Vändpunkten blev min nuvarande fru Ann-Katrin. Hon fick mig att rikta mina drivkrafter mot rätt saker. Gissa glädjen när jag 13 år senare betalade den sista räkningen till fordringsägarna. I dag går det bättre och visare av erfarenhet driver jag företag med världen som arbetsfält.
Jag kommer från ett hem där jag uppfostrades med att Socialdemokraterna var partiet som stod för stolthet, tydlighet och hårt arbete.
I dag undrar jag ofta vad det blev av det partiet. Vi lever i en tid när världen utvecklats till en enda stor marknadsplats, en värld där konkurrensen och spelreglerna blivit både råare och tuffare. Det ställer extremt höga krav på företagens förmåga att anpassa sig, sälja och kunna ta betalt.
Att då som regeringen nu gör sätta upp otydliga regelverk och skattehinder, som kemikalieskatt, flygskatt, drivmedelsskatt och kilometerskatt hjälper inte. Det försvårar bara för företagens möjligheter att kunna konkurrera, ger varken fler företagare eller företag utan utan mest av allt irritation och omotiverade entreprenörer.
Det var tufft att med två små barn i slutet av månaden inte alltid ha mat på bordet.
Jag blir lika förvånad varje gång politiker skryter ikapp om vem som skapar flest jobb för Sverige, i synnerhet när vi vet att det inte är regeringen som skapar jobb. Det är privata företagare och entreprenörer som gör det.
Menar regeringen allvar med allt sitt tal om att öka företagens konkurrenskraft behöver man bli bättre på att sätta sig in i hur företagens utmaningar ser ut.
Under Mötesplats Lycksele förde jag diskussioner med lokala politiska företrädare. Det finns en vilja till både action och åtgärd. Problemen uppstår senare när staten ska agera företagsfrämjande initiativtagare. Det upplevs av kommuner, och i synnerhet av de lokala företagen, som Titanic är på ingång. Stor, tung och svårmanövrerad.
Komplexiteten och förändringshastigheten ökar i en sådan takt att svenska företag lätt blir akterseglade av mer flexibla länder och aktörer. Jag skulle personligen vilja se en större samsyn, och en mer jordnära koppling, mellan statliga företagsfrämjande beslut och den lille företagarens vardag.
Analysföretaget Kairos future talar om en raplex värld. Raplex är en kombination av engelskans rapid och complex.
För vad gör man när det blir omöjligt att planera sig in i framtiden, och man måste uppfinna vägen till framgång? Då krävs det en blocköverskridande samsyn, både mellan politiker och medborgare, och en prestigelös förståelse om varför vi behöver göra som vi gör för att utveckla regionen.
Peter Karlstén, företagare och entreprenör