Är vinstbegränsningen det viktigaste?
Det låter så när man lyssnar på debatten kring den privata skolan, vården och omsorgen.
Jag tillhör dem som inte tycker att vi överhuvudtaget ska tillåta vinstdrivande riskkapitalbolag att bedriva skattefinansierad skolverksamhet.
Det är viktigare att diskutera än vinsterna.
1992 genomförde Bildt-regeringen friskolereformen. Man hoppades på mångfald genom föräldrakooperativ och alternativ pedagogik.
Då var bidraget 85 procent av kostnaden, resterande 15 procent kunde skolan ta ut. När Socialdemokraterna återtog makten 1994 utökades anslaget till friskolorna till 100 procent och skolavgifter förbjöds. Motivet var att alla elever skulle kunna delta.
”Att förslaget skulle ha en segregerande effekt var lätt att se och jag delade den oron. Men fördelarna skulle överväga, annan pedagogik och en idéburen sektor skulle kliva in. Jag reflekterade inte över ett eventuellt vinstuttag”, säger Sverker Sörlin, professor knuten till KTH.
Ingen av de tre friskolorna i Skellefteå ägs av stora riskkapitalbolag. Det känns bra.
Han har läst de propositioner som skrevs vid införandet av friskolereformen och konstaterar att så gott som inga resonemang fördes om omfattningen av privatiseringen, eller om växande affärsverksamhet.
Kent Werne, rapportförfattare till bland annat LO-rapporten ”Skolindustrin – när mångfald blev enfald”, delar inte Sverker Sörlins syn. Han påstår i stället att det fanns två bakomliggande orsaker till förslaget 1992. En handlade om valfrihet och mångfald i skolan, det andra var att öppna en marknad för vinstdrivande företag.
Samtidigt med friskolereformen avskaffades ”Lex Pysslingen”, en lag som förbjöd skattefinansiering av privat barnomsorg. Det var ett krav som Svenskt näringsliv drivit tillsammans med frågan om att privata affärsintressen skulle få tillträde till alla skattefinansierade välfärdsverksamheter, inklusive skolan.
I dag går en femtedel av Sveriges skolbarn i friskolor. Allt fler går hos samma aktörer. Sverige har ett stora aktörer som gör allt större vinster. Ett exempel är Acedamedia som driver 369 svenska förskolor, grundskolor och gymnasieskolor med sammanlagt över 60 000 elever.
2016 gjorde företaget en vinst efter skatt på 416 miljoner kronor, enligt Kent Wernes LO-rapport.
Ingen av de tre friskolorna i Skellefteå ägs av stora riskkapitalbolag. Det känns bra.
Jag menar att den viktigaste frågan att diskutera är kvaliteten i skolan, att alla elever ges tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiet, ett framtida arbete och ett livslångt lärande. I flera skolor i Sverige saknar över 50 procent behörighet till gymnasieskolan.
Efter att Chile 2016 avskaffade möjligheten för vinstsyftande skolor att få offentliga medel, samtidigt som huvudmännen delar ut vinst till ägarna, är Sverige ensamt i världen om att tillåta ett sådant system.
Låt oss ifrågasätta hela friskolereformen.
Per Lindbäck, tidigare ombudsman för IF Metall