Med jämna mellanrum kommer frågan om sjukvårdens struktur upp till debatt.
Den diskussion som nu förs är inriktad på för- respektive nackdelar med länskliniker.
Men dessa diskussioner flyttar tyvärr fokus från den viktigaste frågan; hur sjukvårdens innehåll ska bli bättre för patienterna och hur Västerbottens läns landsting ska kunna bli en bättre arbetsgivare för personalen.
Förslaget om en ny länsstruktur för vården i Västerbotten visar på den sittande socialdemokratiska majoritetens idélöshet när det gäller att komma tillrätta med några av sjukvårdens stora utmaningar; svag ekonomi, dålig tillgänglighet och en personal som känner frustration över att inte räcka till.
För att lösa de utmaningarna är det extremt viktigt med ett starkt, lokalt och närvarande ledarskap med ett tydligt mandat. För den enskilda/enskilde medarbetaren är inte frågan om var verksamhetschefen sitter den viktigaste utan att den närmaste chefen har ett tydligt mandat och befogenheter att vara ledare.
Grundproblemet kommer fortsatt att vara detsamma även med fler länskliniker. Det bryter inte upp den organisationsform som gällt i årtionden.
Fortfarande får patienter gå till specifika avdelningar som bygger på läkarkårens specialisering och inte på den sjukdom som patienten har. Sjukvården måste i mycket högre omfattning organiseras med patienten och dess behov i centrum.
Ett tydligt exempel är hur vården skulle kunna vara organiserad på en bröstmottagning. En patient som söker mottagningen på grund av en knöl i bröstet kan få sin diagnos klar inom ett dygn, efter att ha fått en samlad bedömning av olika specialister, och lämnar mottagningen med ett färdigt behandlingsprogram.
Alliansen anser att patientens resa genom vården måste organiseras mer efter sjukdomstillstånd än specialitet och vårdnivå.
Dessutom måste sjukdomstillstånd i betydligt större utsträckning handläggas av multidisciplinära team med olika specialiteter och vårdnivåer representerade – något som dagens vårdstruktur motverkar och därmed också bidrar till en begränsning av sjukvårdens utveckling.
I dag bygger många av de ekonomiska ersättningssystemen i sjukvården på principen att enskilda ingrepp ersätts. Framförallt så får de olika verksamheterna en viss budget för att kunna utföra vissa operationer och svara för vårdtillfällen med direkt koppling till berörd klinik.
Det medför en hög risk att varje enskild klinik gör allt för att optimera sin budget i stället för att se till helheten och vad som blir bäst för den enskilda/enskilde patienten.
Sjukvården borde i stället lyfta blicken från att fokusera på en enskild aktivitet, eller ett enskilt ingrepp, till vad som sammantaget blir bäst för patienten.
Det kan till exempel innebära att en läkare väljer att ägna mer tid åt att diskutera en patients tillstånd med en specialist från ett annat specialistområde, eller tillsammans med en hälsocentral, för att tidigt kunna sätta in mer preventiva åtgärder.
Det kan på kort sikt innebära ökade kostnader, men kan samtidigt på lång sikt ge betydligt lägre utgifter och ett ökat välbefinnande för patienten. Ekonomistyrningen måste utvecklas efter dessa principer.
Tyvärr blir sjukvården många gånger fragmentiserad mellan olika vårdnivåer eller olika avdelningar inom specialistsjukvården. Om landstinget som ansvarig beställare/betalare av sjukvården i stället övergick till att ersätta en hel vårdkedja skulle detta kunna undvikas.
Det hade inneburit att man överger dagens ersättning för enskilda komponenter i en behandling – som labbprov, besök, operation etcetera – och i stället bygger ersättningen på ett paketpris för all vård som ett visst sjukdomstillstånd kräver.
Det medför att det skapas starka incitament för den som ansvarar för patienten att undvika kostsamma och onödiga interventioner under själva vårdtillfället. Det flyttar även fokus till att se patientens hela vårdkedja.
Sjukvården behöver i grunden förändra sitt synsätt till ett där patienten, behoven och sjukdomstillstånden sätts i centrum.
Landstinget ska ha en organisation som möter det synsättet. Det skulle öka förutsättningarna för en bättre vård till patienten och samhällets resurser skulle kunna användas mer effektivt.
Nicklas Sandström(M)
oppositionslandstingsråd
Ewa-May Karlsson