Sverige har ett av världens mest generösa asylsystem. Undersökningar visar att detta är en politik som har stöd hos den stora majoriteten av det svenska folket. Samtidigt så är det uppenbart att det finns en väldigt livlig debatt om den svenska migrationspolitiken hos många av de väljare som jag samtalar med. Det måste finnas utrymme i det svenska politiska landskapet för en åsikt som ligger mellan den som Sverigedemokraterna har och dem som kräver en helt fri invandring.
Moderaternas har tillsatt en arbetsgrupp för att se över den moderata migrations- och integrationspolitiken. I direktiven till arbetsgruppen så lyfts bland annat behovet av en gemensam europeisk asylpolitik. I dag tar 17 länder inom unionen inte emot några flyktingar alls, samtidigt som Sverige, tillsammans med Belgien, har i särklass flest ansökningar om asyl i förhållande till ländernas folkmängd.
EU är grundat på en gemensam uppfattning om mänskliga rättigheter. Då är det rimligt att man inom unionen också har en gemensam asylpolitik där länderna delar på ansvaret för asylmottagning. Sverige är en av EU:s mindre medlemsstater. Det är inte rimligt att Sverige ensamma fortsätter att ta ett så stort ansvar som vi gör i dag, framförallt inte som vi också måste kunna bedriva en framgångsrik integrationspolitik där de som kommer hit också blir en integrerad del av vårt samhälle.
I grunden så berikar invandring ett öppet och fritt samhälle. Alliansens reformer för att öppna för arbetskraftsinvandring har gjort att tusentals fler har fått en möjlighet att komma till vårt land för att arbeta, betala skatt och bidra till den gemensamma välfärden. Ibland påstås det att det bara är lågutbildad arbetskraft som kommer till Sverige men även invandring från grupper som ingenjörer och gästforskare har ökat sedan 2007 vilket är mycket bra för Sverige.
En stor del av den totala invandringen utgörs av anhöriginvandring. Det är helt naturligt att den som fått uppehållstillstånd i vårt land också vill kunna ta hit sin familj, men det är lika naturligt att man då också har ett ansvar för att försörja sina anhöriga. I andra europeiska länder är detta en självklarhet men i Sverige så omfattas i dag bara några få procent av detta krav. Dagens system försvårar integrationen av de människor som fått asyl. Därför måste detta ändras på. De resurser som staten satsar på migration och integration bör gå till att hjälpa och integrera de som har fått asyl – inte till att finansiera anhöriginvandring som inte är motiverad av asylskäl.
Sverige måste våga prioritera om vi ska kunna upprätthålla en generös flyktingpolitik och kombinera detta med en fungerande integration. I detta ligger att de beslut som fattas av Migrationsverket eller av en migrationsdomstol också ska respekteras. De som har fått uppehållstillstånd ska få hjälp att integreras i Sverige, men de som har fått avvisningsbeslut måste också respektera detta och lämna landet. Polisen måste få rimliga möjligheter att verkställa avvisningsbeslut och eftersöka illegala flyktingar på de platser som dessa befinner sig på. Polisen eftersöker 12 000 personer som vistas illegalt i Sverige och mörkertalet är stort. Det är inte rimligt att ett parallellsamhälle tillåts växa fram där människor i åratal håller sig undan polisen. Ska vi upprätthålla respekten för migrationspolitiken så måste vi värna principen om likhet inför lagen och respekten för fattade myndighetsbeslut.
Jag tror att det är viktigt att vi i Sverige har en öppen diskussion där vi som förespråkar en generös och human invandringspolitik erkänner de problem som faktiskt existerar och vågar diskutera dessa. Att stämpla all kritik och alla förslag om förändringar som rasism är något som enbart gynnar Sverigedemokraterna.
Edward Riedl(M) riksdagsledamot för Västerbotten