Svensk sjukvård fungerar generellt sett mycket bra och har goda resultat.
Men tyvärr finns det en grupp av multisjuka, ofta äldre, som har stora behov av vård och omsorg som faller mellan stolarna i välfärdssystemet. Denna grupp bollas runt i vårdapparaten utan att någon tar ett helhetsansvar. Vården för dem är i dag okoordinerad och fragmentiserad.
Den här gruppen ingår i den lilla grupp av befolkningen, cirka fem procent, som konsumerar mer än 50 procent av sjukvårdens resurser. Här finns en av de största möjligheterna att effektivisera och få en lägre kostnad samtidigt som vi kan skapa bättre vård och omsorg för den kroniskt sjuka patienten.
2014 skrevs totalt 1 121 823 personer ut från sjukhus i Sverige. Av samtliga utskrivna fick 334 420 personer fortsatt hälso- och sjukvård av kommuner, medan 221 221 personer fick omsorgsinsatser. Bland dessa utskrivna med fortsatta vårdbehov fick 53 763 personer både vård och omsorg.
Av dessa sköra personer, flertalet var kvinnor 80 år eller äldre, återinskrevs 48 procent på sjukhus inom 30 dagar. I Västerbotten var motsvarande siffra 54 procent.
I gruppen 80 år och äldre kommer alltså hälften av dem som just skrivits ut från sjukhuset, och som ansetts vara medicinskt färdigbehandlade, tillbaka inom en månad.
Återinskrivningar har också visat sig förekomma bland personer i livets slutskede. Av de 88 976 personer som avled 2014 i Sverige var 8,2 procent inskrivna två eller flera gånger på sjukhus under sina sista 30 dagar i livet.
Detta vansinniga bollande fram och tillbaka är många gånger orsakat av stora brister i samverkan mellan sjukhusvård, primärvård och kommunernas vård och omsorg.
Detta förhållande måste brytas.
Ett flertal internationella studier har visat att antalet återinskrivningar kan minska om det sker en individuell planering som kombineras med geriatrisk bedömning, stöd och utbildning till patienter och anhöriga, samt följer upp patienten efter utskrivning.
Detta har bekräftats av senare forskning som även funnit att vårdtiden på sjukhus kan förkortas med hjälp av en individuell planering, till skillnad från den sedvanliga rutinmässiga utskrivningen. En annan positiv effekt av ett sådant arbetssätt är att patienterna blir nöjdare med vården.
Andra konkreta åtgärder som måste till, eller behöver förstärkas, är utskrivningsteam, ökad användning av teknik i samband med utskrivning, som videomöten, ett mer proaktivt arbetssätt med fokus på att förhindra att personen skrivs in i slutenvården i onödan och en fast vårdkontakt i primärvården.
Stuprören mellan kommun och landsting gällande dokumentationen måste brytas. Ett positivt exempel är Region Kronoberg som infört ett gemensamt dokumentationssystem som innebär att dubbeldokumentationen undviks. Behörig personal kan både läsa och skriva in information – oavsett huvudman eller utförare.
I Sverige har antalet vårdplatser på sjukhus successivt minskat. Från 25 298 platser 2012 till 23 885 platser 2015.
Internationellt sett har Sverige numera få vårdplatser per invånare.
Även antalet korttidsplatser i kommunerna har minskat, med 12 procent mellan 2008 och 2012.
Andelen äldre än 65 år som bor på särskilt boende har minskat från åtta till fyra procent mellan 2001 och 2014.
Det är också väl känt att andelen äldre i befolkningen kommer att öka kraftigt de närmaste åren, vilket tillsammans med den medicinska och tekniska utvecklingen innebär ett större behov av vård och omsorg. Detta blir en ekvation som är svår att få ihop om inte samverkan och stöd nära hemmet och i kommunal omsorg blir bättre.
För att detta omänskliga bollande av våra äldre och multisjuka ska få ett slut måste det till politiska åtgärder och beslut.
Från Moderaterna vill vi bidra och komma med de lösningar som vi tror krävs för att detta ska få ett stopp.
Nicklas Sandström(M)
oppositionslandstingsråd i Västerbottens läns landsting
