Så var det ett nytt år, igen.
Många har delgivit sina tankar om både 2015 och 2016. Här är några av mina.
När man ser Karl-Bertil Jonsson på julafton känns det som om vi alla i grunden sympatiserar med honom och begrepp som medmänsklighet och solidaritet, omsorg om de mest utsatta. Men de rätt hårda beslut som togs kring invandringspolitiken några veckor tidigare stämmer inte riktigt överens med Karl-Bertils syn på tillvaron.
Vår ekonomi försämrades inte 2015, tvärtom. I början av december presenterade SCB siffror för tredje kvartalet som visade att Sveriges BNP stigit med 3,9 procent jämfört med samma kvartal 2014. Mycket bättre än länder i vår omgivning.
Men många talade ändå om kris och kostnader, ofta kopplat till flyktingströmmen, trots att hushållens konsumtion och investeringar har ökat med 3,5 procent jämfört med 2014. Och sysselsättningen har också ökat.
Min bild är att det i högre grad är politiska skäl, rädslan för konsekvenser, opinionen, snarare än ekonomiska som styrt höstens beslut om åtstramning när det gäller flyktingmottagandet. De praktiska svårigheterna med den tillfälligt stora volymen spelade givetvis också en roll.
Jag var ute för centrala stans S-förening en lördag i december, samtalade och bjöd på glögg. Träffade en kvinna, cirka 50 år. Hon berättade att hon är sjukskriven med ett barn hemma, ensamstående, och att de har det tufft.
Hon sa att vi inte har råd med fler flyktingar och att hon därför tycker att Sverigedemokraterna har rätt. Hennes dotter var arbetslös och hade också tagit ställning för SD på grund av sin dåliga ekonomi.
54 procent av LO-männen uppges i dag anse att SD är det bästa partiet. En förklaring liknande kvinnans jag mötte ger Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria (Dagens Nyheter 2/1 2016): ”Det bekymrar säkert S att SD är största parti bland LO:s manliga medlemmar. Men kan dessa vinnas tillbaka med eftergifter? De borgerliga, i samspel med det alltmer militanta Svenskt Näringsliv, använder de nyanlända som argument för att driva frågan om avskaffade lägstalöner. Finns det något effektivare sätt att driva de svagaste i samhället i armarna på SD?”
Något att fundera på och ha med i diskussion om integration framöver.
Jag vidhåller att låglönejobb inte är lösningen.
Ett par sena positiva händelser var Parismötet om vår planets framtid och att fredsförhandlingar i Syrien ser ut kunna komma igång.
2016 kan bli ett bra år. Men det krävs såväl samverkan som omsorg om både människor och vår jord för detta – och det är inte enkelt.
Sverker Sörlin får avsluta: ”… våra existentiella val förblir svåra. Vad gör jag inför tiggarens mugg? Är mitt semesterflyg försvarbart? Vad är vårt svenska ansvar, när Europas ledare sviker?”
Per Lindbäck
tidigare ombudsman för IF Metall
Många talade om kris och kostnader, ofta kopplat till flyktingströmmen.