Replik på Mikael Bengtssons krönika ”Gåvor inte längre givna” publicerad i Norran och på norran.se fredagen den 22 februari 2013.
Mikael Bengtsson skriver i en krönika – ”Gåvor inte längre givna” – den 22 februari i år om hur ett förlorat förtroende för ideella organisationer påverkar hans – och andra människors – vilja att skänka pengar. Han tar också upp frågan om chefslöner inom hjälporganisationer.
Förtroendedebatten, och debatten om ersättningar, är oerhört angelägna för oss inom Rädda Barnen, och vi välkomnar att den förs. Däremot är det olyckligt att Mikael Bengtsson blandar ihop olika frågor och beskrivningar när han jämför oss med de andra nämnda organisationerna.
Det är sant att förtroendet för vårt arbete med barnfattigdomsfrågan fick sig en törn av ”Uppdrag gransknings” program om barnfattigdom, men det handlade aldrig om pengar eller om våra rapporter, utan om hur vi uttryckte oss i en film som skulle ha ingått i en nedlagd kampanj. Vi var redan för två år sedan självkritiska till tonaliteten i denna film, och vi valde att inte sprida den och att lägga ner kampanjen långt före ”Uppdrag gransknings” reportage.
Mikael Bengtsson ifrågasätter också idealiteten hos chefer inom hjälporganisationer när vi har så höga löner. Men jag är inte ideellt anställd, jag leder ett kansli med professionella medarbetare och ansvarar på uppdrag av vår styrelse för Rädda Barnens verksamhet i Sverige och internationellt. Jag har 83 000 kronor i månaden. Ingen övertid utgår, det finns inga pensionsförmåner eller andra förmåner och jag omfattas inte av lagen om anställningsskydd.
Mitt uppdrag innebär bland annat att: - leda och ge service åt en folkrörelse i Sverige med drygt 76 000 medlemmar.
- skapa intäkter på en miljard kronor och att se till att resurserna används effektivt.
- leda drygt 700 anställda över världen och i Sverige.
- företräda Rädda Barnen nationellt och internationellt.
- driva opinionsbildning och påverkansarbete.
- ytterst skapa varaktiga förbättringar för barn.
Elisabeth Dahlin
generalsekreterare Rädda Barnen
Svar direkt: I H C Andersens kortsaga ”Prinsessan på ärten” kan prinsessan inte sova eftersom det ligger en ärta under 20 madrasser och 20 ejderdunsbolster. Vilket sägs bevisa att hon är en riktig prinsessa.
Uttrycket prinsessan på ärten har också blivit synonymt med snarstuckna personer eller organisationer. Den ”ligan” toppas för närvarande av Rädda Barnen, som redan före Janne Josefssons uppmärksammade reportage om den så kallade barnfattigdomen uppträdde stingsligt, och efteråt blivit än mer stingsliga. Det är nästintill omöjligt att skriva någonting om Rädda Barnen utan att ett ”förklarade” och ”tillrättaläggande” mejl dimper ner i inboxen.
I en replik på förra fredagens krönika ”Gåvor inte längre givna” tycker Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin att det är ”olyckligt att Mikael Bengtsson blandar ihop olika frågor och beskrivningar när han jämför oss med de andra nämnda organisationerna”.
Olyckligt, vad då olyckligt? Det jag gör är att jag klart och tydligt redovisar skälen varför jag förlorat förtroende för fyra namngivna organisationer. Listan hade kunnat göras längre, men av olika anledningar jag valde att stanna där. Det tycker inte jag är olyckligt, det tycker jag är att vara väldigt tydlig i en specifik fråga.
När det specifikt gäller Rädda Barnen skrev jag: ”Kommer du ihåg Rädda Barnens trassliga trovärdighetsaffär? Den som avslöjades av Janne Josefsson i ’Uppdrag granskning’ för en tid sedan, och som framför allt handlade om turerna kring den film som ingick i en kampanj, Initiativ Black. Det gör jag”. Inte ett enda ord om den så kallade barnfattigdomen, inte ett enda ord om hur Rädda Barnen presenterar sin rapport. Ändå blev det ett ”förklarade” och ”tillrättaläggande” från Rädda Barnen.
Intressant är också att Elisabeth Dahlin känner sig föranledd att försvara sin lön utan att jag med ett enda ord nämner att det skulle handla om Rädda Barnen. Vad jag gjorde var att rent generellt sätta toppchefernas löner i hjälporganisationer i förhållande till gräsrötternas bildliga kaffe och kanelbulle.
Trots det önskar jag dig lycka till, Elisabeth Dahlin, i ditt arbete med att ”skapa intäkter på en miljard kronor och se till att resurserna används effektivt”.
Mikael Bengtsson
politisk redaktör, Norran