Socialdemokraterna uppstod ur en arbetarrörelse där många gjorde storartade insatser för arbetarnas rätt att starta fackförbund och teckna avtal med rimliga villkor.
Vad har då det med Norwegianaffären att göra?
Skellefteås invånare har av flygbolaget Norwegian utlovas många hundra resor till låga priser, vilket är positivt, inget snack om det. Men när man minns hur Norwegian genom åren haft otaliga konflikter med facken så undrar man över principerna.
Är det bara billiga biljetter som ska styra?
Hur skulle det vara om norska åkerier var billigare än Skellefteås egna, om det kom storkök med lägre priser än de som nu agerar i kommunen.
Är det samma principer som ska styra då?
Eller är billiga flygresor så heliga, så viktiga att ändamålen helgar medlen.
Jag har varit fackansluten under hela min tid inom industrin – och det var många år. Jag och många med mig ansåg att det var vår uppgift att strida för arbetarnas rättigheter. Det var därför vi var anslutna. Det var därför många var socialdemokrater, eller åtminstone röstade på dem.
Det borde vara saker som arbetarrörelsen funderade över. Eller är Socialdemokraterna närmare Moderaterna nuförtiden än de är sin egen historia?
Efter valet sålde Skellefteå kommun ut en stor del av det kommunala fastighetsbolaget Skebos innehav av lägenheter med tämligen låg hyresnivå. Bara ett parti (Sverigedemokraterna) var emot.
Nu är Socialdemokraterna stolta över en storaffär med ett företag som lovar billiga resor, eventuellt billigare än med bolaget som nu flyger på Skellefteå Airport.
Törs Socialdemokraterna ställa sig frågan hur detta stämmer överens med de egna historiska idealen?
Kort sagt; är det viktigt med avtal och att arbetsgivare konkurrerar på lika villkor eller är det bara viktigt med billiga resor?
Peter Lindkvist