Jag har försökt hitta fina ord för att beskriva den pridevecka som passerat.
Men det är som om alla ord plötsligt verkar vara för små. Jag ska ändå göra ett försök.
Skellefteå Pride invigdes med en regnbågsmässa i kyrkan. Det var en mässa full av sång, dans och vackra ord om kärlek. En mer värdig och stämningsfull invigning kan jag inte tänka mig.
Efter det fortlöpte en vecka full av aktiviteter, alla med syfte att lyfta hbtq-frågor på olika sätt. Det var öppet hus i vår lokal, invigning av barnens regnbågshylla på biblioteket, filmvisning och mycket annat.
Vi kunde också se Skellefteå AIK:s regnbågsfärgade tröjor som de spelade i under prideveckan. Ett ställningstagande som känns oerhört viktigt inom idrotten där machokulturen ofta är väldigt påtaglig.
På fredagen avlöste de olika föreläsningarna varandra och jag tyckte att innehållet blev en bra blandning av olika ämnen, humor och mörkaste allvar.
Själv fick jag många nya insikter under föreläsningsdagen och det gjorde mig glad att det var så många besökare som förmodligen också fick nya perspektiv. Utbildning är viktigt för att våga vidga sina vyer.
Sedan blev det lördag och paraddag. Och det är här jag känner att mina ord tar slut, för det är omöjligt att beskriva känslan när man ser tusentals personer med regnbågsflaggor och banderoller sluta upp för att marschera, dansa, fira och vråla.
Allt för att stödja kampen som vi hbtq-personer har fört under så lång tid. Det som tyvärr inte är självklart ännu, att alla människor ska ha rätt att vara den man är och älska vem man vill.
Så det jag egentligen vill säga är tack. Tack till Skellefteå och alla som har hjälpt oss att genomföra Skellefteå Pride, och till alla ni underbara människor som har deltagit.
Ibland har jag blivit lite nedstämd när jag läst vissa hatiska kommentarer som florerat.
Är det verkligen så många som tycker så?
Men efter prideveckan och paraden inser jag att de trångsynta människorna inte är flest. Det är bara sådana som syns för att de orkar lägga energi på negativa kommentarer.
Vi andra dansar på gatan.
Så älskade Skellefteå, tack för dessa sju dagar.
Men snälla ni, glöm inte bort oss nu.
Linnéa Wikman
ordförande i RFSL Skellefteå
Efter prideveckan och paraden inser jag att de trångsynta människorna inte är flest.