Replik på Sven Ivar Lidströms, Solveig Ininbergs, Helén Källholms och Katarina Wuopios (projektet Svenska kyrkan öppnar portarna) debattartikel ” Räkna med Svenska kyrkan” publicerad på norran.se tisdagen den 4 juni 2013.
Räkna med Svenska kyrkan, skriver fyra företrädare för Luleå stift i en debattartikel i Norran, där man lyfter fram vikten av socialt företagande. Allt låter fint och bra, och det har säkert blivit flera roliga kursdagar för de 900 som deltagit i kurserna. Men tyvärr har det blivit ”lite verkstad” ute i församlingarna. Det beror på flera saker.
En orsak är att projektet varit dåligt förankrat i församlingarna. När vi på Skellefteå Stadsmission fick EU-pengar genom studieförbunden ABF och Sensus för att arbeta med arbetslösa tog vi kontakt med både stiftet och några församlingar i kommunen. Stiftsmedarbetaren såg mest fram emot studiebesök och kurser och kyrkoherdarna suckade om ännu en pålaga från stiftet.
En minst lika viktig orsak till att det myckna kursandet lett till relativt ”lite verkstad” är praktiska skäl. Församlingar är inte rätt verktyg för att bedriva företagsverksamhet. Väldig få är intresserade även om det heter att företagandet är socialt. Så även om det säkerligen finns enstaka entusiaster bland både anställda och frivilliga är det svårt att få det att fungera när den ”apparat” man har till förfogande, nämligen församlingen, är skapad för en helt annan typ av verksamhet.
Det finns också ett teologiskt skäl till att det kan vara svårt med socialt företagande ute i församlingarna. För att kunna samarbeta med samhällets olika organ måste man tona ner de evangeliserande/missionerande aspekterna. Sviker man det uppdraget bryter man mot kyrkoordningen och är man trogen församlingsuppdraget kan det bli svårt att hitta samarbetspartners.
I stället för att ge kyrkoherdar och alla andra som åkt på kurser och studieresor dåligt samvete för att det händer så lite, borde stiftet i stället satsa på att utveckla verksamheter som liknar Öppen gemenskap i Umeå och Stadsmissionen i Skellefteå på många fler platser i stiftet. Då får man ”verktyg” som passar för uppgiften. Att sedan socialt/diakonalt arbete dessutom är lätt att samverka kring i ekumeniska sammanhang gör inte saken sämre. Även frikyrkorna har samma strukturella problem när det gäller att integrera socialt företagande i församlingsarbetet.
När maskorna i samhällets skyddsnät blir större finns det förväntningar på kyrkorna att göra insatser på det sociala området, men det är viktigt att kyrkorna utvecklar verktyg som gör att insatserna kan bli både uthålliga och hålla hög kvalitet.
Hans Marklundföreståndare Skellefteå Stadsmission