Murar betyder begräsningar. Begränsningar för människors rörlighet, handel och tankar om vad som är möjligt.
Murar kan också vara beskyddande, men mest har muren upprättats för att skilja oss åt, inte för att förena.
President Donald Trump ska bygga en mur mellan USA och Mexiko för att stävja den illegala invandringen. Galenskap ropar vi i kör.
Ja, det är sannerligen galet, för visst måste en handelsman som Trump inse vilka problem som uppstår i ett handlande och liberalt samhälle när man börjar smälla upp murar?
Samtidigt kan man som svensk inte klandra honom för vad han vill åstadkomma – vi har ju infört egna former av murar vid Öresund.
Jag kan dock inte låta bli att leka med tanken på vad fysiska murar skulle innebära i en Sverigekontext. En mur kring Rosengård så vi slipper se det där jobbiga? En mur mellan norra och södra Sverige för att stoppa utarmandet av naturresurser? Muren känns på en gång väldigt absurd.
Det blir även uppenbart att muren är de omogna politikernas tillhygge, oavsett om målet är att tillfredsställa småsinta norrlänningar eller stoppa mexikanare från att ta jänkares jobb.
Samhället behöver inte murar och onödiga gränser, samhället behöver ett stadigt och konstruktivt ledarskap. Att välja de enkla vägarna genom att begränsa människors rörlighet med betong och taggtråd skapar inte blomstrande samhällen.
Däremot tror jag att det är enkelt att vinna val genom att erbjuda enkla lösningar. Jag menar inte att väljare inte kan dra kloka slutsatser, snarare att vem som helst inte ska vara politiker.
Att skapa ett välsmort samhällsmaskineri är nämligen inte lätt – utan extremt svårt.
Att bygga murar är däremot lätt – men att få till bästa möjliga samhällsnytta genom toppdiplomati är väldigt svårt.
Det är något jag tycker man ska tänka på varje gång man går till valurnan.
En politiker som samarbetar med andra, tänker två gånger innan svaret levereras och visar ödmjukhet är regeringsduglig. Motsatsen, det vill säga snabba lösningar, trångsynthet och gnäll, skapar knappast ett välmående land på sikt.
Så vad kan vi lära oss av detta?
Jo, att en dyr bro eller ett fläskigt kulturhus knappast är svaret på Skellefteås alla böner. Det hjälper säkert, men är absolut inte det som kommer göra Skellefteå ”great again”.
Vill man bygga skrytbyggen, med eller utan taggtråd, får man väl göra det. Men då ska man för allt i världen inte heller glömma att det riktiga arbetet ligger kvar och väntar till dagen därpå.
Micaela Löwenhöök
ordförande för Moderaterna i Skellefteå
En dyr bro eller ett fläskigt kulturhus knappast är svaret på Skellefteås alla böner.
