Anna Kinberg Batras dagar som partiledare för Moderaterna tycks vara räknade.
På torsdagseftermiddagen sällade sig Stockholms stad som åttonde förbund till M-förbunden som kräver hennes avgång. Därmed är kravet för ett nytt partiledarval på stämman i oktober uppfyllt. Åtta M-förbund är också vad som krävs för att valberedningen ska börja sondera terrängen.
Men Anna Kinberg Batra lät hälsa att hon vill sitta kvar.
När det i våras blåste som mest kring Kinberg Batra fick hon ett uppdrag, ett genuint omöjligt sådant, att vända Moderaternas opinionssiffror. Hon fick bara sommaren på sig. Nu är sommaren över och ungefär lika uselt som vädret har varit är Moderaternas opinionssiffror.
Enligt Svensk väljaropinion, en sammanställning av mätningar som Sifo gör för SR/Ekot, ligger partiet kvar på strax över 16 procent.
Det var inte bra nog.
När sedan det mäktiga länsförbundet i Stockholm sällade sig till kritikerna satte de snöbollen i rullning. Överallt dök belackarna upp, positionerade sig internt, säkerligen oroliga för att mista sina uppdrag.
– Hon når inte ut med den moderata politiken till väljarna och måste kliva åt sidan, sa Anders Åhrlin, ordförande för Moderaternas länsförbund i Örebro.
– Förtroendet är förbrukat och Moderaterna behöver en ny partiledare och en ny inriktning, skriver Erik Bengtzboe, ordförande för länsförbundet i Södermanland, i ett sms till Tidningarnas telegrambyrå.
Ungefär så har det låtit hela veckan nu.
När det går illa för ett politiskt parti brukar partiledaren ligga risigt till. För några år sedan var det Liberalernas Jan Björklund som jagades av vargarna, sedan kom turen till Miljöpartiets Åsa Romson och nu är det Anna Kinberg Batra. Även Centerledaren Annie Lööf har fått sin beskärda del av intern kritik.
Men det stora problemet för Moderaterna är att deras problem inte stavas Anna Kinberg Batra. Hon må vara hur stel och opersonlig som helst framför tv-kamerorna, men utan en sammanhållen och konsekvent politik är det svårt att göra avtryck. Med andra ord: Moderaternas problem är större än partiledaren.
Moderata väljare och politiker drömmer om fornstora dagar, de drömmer om Reinfeldtseran, om åren som aldrig lär komma tillbaka, de drömmer som en frälsare som ska rädda partiet och locka till sig nya väljare och de väljarna som flytt. Men ingen sådan frälsare finns i sikte. För det finns ingen naturlig efterträdare.
Beskedet från Anna Kinberg Batras kritiker kan sammanfattas i orden ”vem som helst, men bara inte hon”. Den personstriden hade Moderaterna och den borgerliga oppositionen kunnat vara utan i tider som dessa, med bland annat budgetförhandlingarna i antågande.
Det stora problemet för Moderaterna är att deras problem inte stavas Anna Kinberg Batra