Det går inte att runda faktumet att frågor om trygghet, brott och straff samt rättvisa bränner varmast just nu.
När en folkrörelse som #metoo hakar på är det förmodligen näst intill politiskt självmord att inte ha en åsikt om sexuellt ofredande.
Som företrädare av ett parti som igår, idag och imorgon vill ha fler brottsförebyggande åtgärder och skärpta straff så kan man inte undgå att känna sig obehagligt trygg i otrygghetsdebatten.
Att sexuellt ofredande både bör ses som socialt och juridiskt oacceptabelt är en självklarhet. Men jag vill ändå efterlysa en viss nyansering i den aktuella debatt som råder.
Det är inte rimligt att politiska beslut ska byggas utifrån normer som är satta av de lättkränkta
Låt mig förklara mig: #metoo har fört ljuset till den variation av kränkningar som kvinnor dagligen får utstå. I de branschknutna uppropen vittnar kvinnor om allt från olämpliga kommentarer i fikarum till grova våldtäkter där en hel arbetsplats har kännedom utan att agera.
Därmed berättigar rörelsen inte en allmän skärpning inom rättsväsendet. Bitvis definitivt, men stundom handlar rörelsen snarare om vi måste börja agera utifrån vanligt folkvett.
Det är givet – den största förändringen måste ske hos individen, inte i politiken eller rättsväsendet. För roten till det onda är inte att lagarna är för svaga, utan att folk inte klarar av att bete sig bättre.
Och det är därför #metoo är så viktigt, det ger den enskilde en stund av självrannsakan och förhoppnings förstånd att agera bättre i framtiden.
För all del, jag kan gladeligen se hårdare straff av de som väljer att bete sig som fä istället för folk, men jag tror knappast att det är nio månader på kåken som får snuskgubben i kopieringsrummet att sluta anse att det är fullt rimligt att stryka de kvinnliga kollegornas behag.
Med det sagt kan jag passa på att såga regeringens stora satsning på en jämställdhetsmyndighet.
Att marginalisera jämställdhetsfrågorna till en myndighet istället för att aktivt implementera dem i befintliga instanser är att se frågan som säregen istället för självklar i allt och hos alla. Nåväl, som jag tidigare sa- politiken är knappast de kränkta kvinnornas största beskyddare.
Det är du, jag och grannen.
Micaela Löwenhöök
ordförande för Moderaterna i Skellefteå
Roten till det onda är inte att lagarna är för svaga, utan att folk inte klarar av att bete sig bättre.
