Härliga tider, äntligen talas det om att utöka avdraget för rengöring, underhåll och tvätt (rut) i Sverige.
Rut som har gett så många så mycket och i relation till sin förträfflighet kostat oss så lite.
Regeringen är frestad av Alliansens förslag att utvidga avdraget till att även kunna användas för tillsyn av hem, klädtvätt och mindre flyttar av till exempel möbler. Att även utöka avdragstaket är däremot mindre poppis i Rosenbad. Jag tänker att när man vandrar i ett fyraårigt mörker så får man vara glad för de små ljusglimtarna.
Förslaget medför i gammal god ordning en allmän debatt om klass. Det finns nämligen de som menar att anlita någon för att utföra sysslor i hemma är klassförtryck.
Jag kan hålla med om att det inte är särskilt klädsamt att tala om rut-arbetarna som tjänstefolk, för jag titulerar aldrig mig själv som herrskap. Däremot tycker jag att ta till klasskamp i sammanhanget är att ge en grupp flitiga entreprenörer och anställda en kategorisering som är helt obefogad.
Varför är i hela friden är man förtryckt när man dammsuger någon annans golv men inte är det när man klipper någon annans hår? Dammsugaren och frisören utför tjänster för att tjäna sig själva, inte för att underkasta sig någon annan.
Ett problem i rut-branschen har varit att få till heltider så att lönen för de enskilda arbetstagarna ska bli dräglig. Efterfrågan är begränsad; vi vill ha städat på torsdagar och fredagar så det är fint till helgen.
Detta är ett problem. Därför vore det väldigt positivt om rut fick växa och bli stora damen – en gång för alla. Att kämpa mot en utveckling av rut är inte bara att förvägra massor av människor en väg in på arbetsmarknaden, det är även att tvinga kvar vissa i en arbetsmarknad som inte är tillräcklig.
Min fasta övertygelse är att det är bättre att ha ett jobb. Så länge det inte handlar om svartjobb är alla arbetslivserfarenheter givande. Definitivt inte alltid goda, man kan vantrivas på jobbet eller ha en risig arbetsledning, men meriten, erfarenheten, och inte minst inkomsten, är alltid givande.
Det som skiljer mig från den som hävdar att rut är klassförtryck är inte att vi har helt olika uppfattning om klasskampens existens, utan att vi har helt olika uppfattning om vad ett jobb har för betydelse.
I min värld är jobben nyckeln till det mesta i människans välmående. I rut-skeptikerns är jobbet sekundärt, och helt ärligt vet jag inte vad som är primärt.
Jag tror att vi är på god väg att se en helt ny bransch växa fram där det helt klart finns utrymme för innovationer.
Jag hoppas att rut-arbetarna går till jobbet med högt burna huvuden, oavsett hur mycket vänsterkollektivet gapar om hur förtryckta de borde känna sig.
Micaela Löwenhöök
ordförande för Moderaterna Skellefteå
Varför är man förtryckt när man dammsuger någon annans golv men inte när man klipper någon annans hår?
