Det har höjts röster inom Moderaterna att partiet, tillsammans med Alliansen, ska regera med hjälp av passivt stöd från Sverigedemokraterna.
Öppna moderater (moderaternas hbt-förbund) säger blankt nej till ett sådant samarbete. Hbtq-personer har ingenting att vinna på ett samarbete med ett parti som inte står upp för hbtq-rättigheter och som föraktar allt som faller utanför den heterosexuella normen.
Vi kan föreställa oss vad ett samarbete på riksnivå, såväl som kommunalt som regionalt, skulle kunna innebära för hbtq-personer med ett parti som inte respekterar hbtq-frågor och som vill rasera allt som hbtq-rörelsen arbetat för i årtionden.
Sverigedemokraterna är ett parti som bland annat är mot homosexuellas möjligheter att adoptera och insemination för homosexuella och ensamstående. Dessutom har framträdande politiker i partiet uttalat sig respektlöst mot hbtq-personer.
Med tanke på var Sverigedemokraterna står i hbtq-frågor är det ytterst problematiskt att samarbeta med partiet: Utöver detta finns det en rad andra sakfrågor där Moderaterna och Sverigedemokraterna skiljer sig åt.
Det finns fler skillnader än likheter mellan partierna och med SD:s rötter i nynazismen är det omöjligt att samarbeta med dem. Det är heller inte ett hållbart argument att samarbeta med SD bara för att de är demokratiskt framröstade.
Moderater som vill ge sig i lag med Sverigedemokraterna måste beakta var partiet står politiskt. Det är inte så enkelt att man bara får stöd av SD för sin budget. Ett samarbete, såväl passivt som aktivt, riskerar att dra med sig en rad andra frågor där våra partier inte är av samma åsikt.
Frågan är om de som tänker sig agera med stöd av SD verkligen tänkt igenom detta och om det är värt att offra friheten för hbtq-personer som inte följer heteronormen bara för att tillskansa sig makt i kommun eller riksdag.
Fredrik Saweståhl