Länge har det från LO-håll hävdats att centrala avtal ger de anställda bäst utdelning. I själva verket låser man fast många av sina medlemmar i lönekonstruktioner utan möjlighet att påverka den egna lönen. Det har lett till en uppdelning av den svenska arbetsmarknaden.
Uppdelningen startade för 20 år sedan då det så kallade ledaravtalet träffades mellan Almega och Ledarna. Det satte varje enskild medarbetare i centrum och byggde på att löneutrymmet skapas på arbetsplatsen – och också ska fördelas där, inte i slutna förhandlingsrum i Stockholm.
Enligt Medlingsinstitutet omfattas 13 procent av de anställda av avtal som helt bygger på lokal lönebildning. Det skapar en intressegemenskap mellan företag, medarbetare och fack att åstadkomma rätt lön och löneutveckling. Lönen kan bli en investering för ökad konkurrenskraft, vinst och lönsamhet – vilket i sin tur möjliggör högre löneutveckling. Denna vinn-vinn-situation är särskilt viktig i moderna tjänsteföretag där det inte är en klyscha att medarbetarna är den värdefullaste tillgången.
Ledaravtalets fördelar kan komma fler till del genom ökad frihetsgrad i kollektivavtalen. Om vi som parter enas om ramvillkor som sedan anpassas efter förhållanden på arbetsplatsen, kan vi få en mer arbetsplats- och medarbetarnära lönebildning.
65 procent på arbetsmarknaden har i dag tjänstemannabefattningar och kvalificerade LO-jobb, där löneökningspott anges i centrala löneavtal medan fördelningen avgörs på arbetsplatsen. Dessa medarbetare kan påverka sin löneutveckling genom att höja sin insats, kompetens och prestation – men det sker inom ramen för ett nollsummespel eftersom totalen för löneökningarna bestäms i centrala avtal. Utrymmet att belöna goda insatser är begränsat.
22 procent får sina löner helt bestämda i ett centralt avtal. Det är här många LO-grupper återfinns. De har ingen möjlighet att påverka sin löneutveckling genom egna prestationer. Arbetsgivare kan inte heller genom lön premiera insatser som leder till att företaget utvecklas. Därmed blir deras intresse av att höja löner lågt. Lönen blir enbart en kostnad som, liksom andra kostnader, ska minskas så mycket som möjligt.
Det är skadligt för tjänsteföretagen och Sverige som helhet om utvecklingen mot mer företags- och medarbetarnära lönebildning stannar av. Förlorarna blir företag med löneavtal där medarbetare inte själva kan påverka sin lön – trots att de mest skulle behöva möjligheten eftersom de har lägst lön.
Om en modernisering av kollektivavtalen hindras av de som till varje pris vill bevara en gammal ordning, kommer kritiken att bli hård från de drabbade.
Jonas Milton
vd Almega
Per Östlund
lönebildningsexpert Almega