Statsminister Stefan Löfven, kung Carl Gustaf, Urban Ahlin, förste talman, och kronprinsessan Victoria i riksdagshuset under riksmötets öppnande 2017.
På tisdag är det dags för riksmötets högtidliga öppnande efter sommaruppehållet. Med pompa och ståt ska kungen förklara riksmötet öppnat. Sång och musik, Arméns musikkår spelar och på kvällen blir det konsert.
Men ännu återstår mycket arbete innan vi har en fungerande regering.
Väldigt få lär ha missat att Sverige just nu befinner sig i ett parlamentariskt osäkert läge. En del skulle till och med kalla det för en ”kris”. De tidigare två blocken i svensk politik har blivit tre och nu handlar det bara om vem som ska ta vem. Och vem som är villig att ”dagtinga” mest med sitt samvete, som en före detta statsminister uttryckte det.
Men är då denna ”kris” så farlig? Nej, egentligen inte. Sverige kommer inte att stå utan styrning.
Däremot tror jag att detta osäkra läge får oss alla att bli ”hobbystatsvetare”. Och allt som kan öka kunskapsnivån när det gäller konstitutionella frågor och frågor kring demokrati är bra.
Istället för Skellefteå AIK:s senaste match, så har regeringsbildningen blivit sådant man pratar om vid kaffeautomaten.
Plötsligt hör man människor i Apotekskön slänga sig med begrepp som ”talmansrundor”, ”extra val” och ”statsministeromröstning”. Min yngsta dotter, som är tio år, pratar med sina kompisar om vilka partier som de tror ska bilda regering. Och på affären undrar någon hur det blir när den nya regeringen sedermera ska få sin budget genom riksdagen.
Istället för Skellefteå AIK:s senaste match, så har regeringsbildningen blivit sådant man pratar om vid kaffeautomaten.
I Sverige har vi proportionella val i flermansvalkretsar. Det bäddar för att den här typen av osäkerheter ibland kan uppstå. Men samtidigt innebär det också en större pluralism bland partier i den svenska riksdagen. Fler partier ger också upphov till fler röster och fler åsikter.
Ett alternativ är majoritetsval i enmansvalkretsar. Det vill säga att den kandidat i en valkrets som får en majoritet av rösterna också får det enda mandatet i den kretsen.
Ingen osäkerhet om vem som faktiskt har vunnit, men en betydligt mindre grad av partipluralism. Ofta resulterar det i att två partier blir dominerande.
Jag har skrivit om det många gånger förut. Den svenska demokratin är väl etablerad och står sig stark i jämförelse med många andra länder. Samtidigt vilar den på en bräcklig grund och ska på inget sätt tas för given.
Den svenska parlamentarismen utgör grunden för vårt intrikata samhällsbygge. Och därför är allt som kan öka förståelsen för just detta positivt.
Nu ligger ansvaret på politikerna att förvalta folkets mandat och visa att de klarar att kompromissa.
Kanske är ett litet ”regeringskaos” nu och då inte en så dum idé?