Med samma säkerhet som att den norrländska våren låter vänta på sig kommer den rödgröna regeringen med skattehöjningar.
Det finns de som tycker att det är mysigt att betala mer i skatt, som är beredda att betala ännu mer för bättre skola, vård och omsorg. Dessa vill jag försiktigt påminna om att vi just i detta nu har en vård som håller på att kollapsa, äldre som inte får världens bästa omsorg och skolbarn som sitter på möbler som pappa Hedenhös snickrat ihop.
Detta samtidigt som Sverige finns med på listan över de tio länder i världen som har högst skattetryck.
Korrelationen mellan god välfärd och hög skatt känns tveksam i fallet Sverige.
Finansminister Magdalena Andersson (S) sa nyligen i ett reportage att hennes skattehöjningar ska slå hårdast mot dem som har mest.
Inget konstigt med det, de som har mer kan ge mer. Skillnaden är att ”de röda” jobbar med bestraffning i stället för uppmuntran. Bestraffning genom skatt på skatt ger tvära medborgare. Uppmuntran i form av jobbskatteavdrag för dem som tjänar minst skapar framåtanda.
Finansministern har inte bara en uppenbar fascination för att fostra oss med ”piska”, hon har även en märklig syn på dem som tjänar mer. För i samma reportage menar hon att det är ”rikingarna”, som hänger på Stureplan, som hon vill klämma åt med sin skattepolitik medan småföretagen på landsbygden ska få mer pengar över.
Ett rent ut sagt pinsamt och okunnigt synsätt på hur Sveriges ekonomiska elit ser ut.
Är det självskrivet att de som tjänar mest frotterar kring Sture P?
Givetvis vet vi att höginkomsttagarna finns i såväl koja som i slott, från norr till söder. Att vår finansminister tror att vaska skumpa är den enda formen av överkonsumtion är givetvis lustigt, men även ett tecken på att hon borde överväga att byta jobb.
Egentligen är det väldigt märkligt att ett statsråd ger uttryck för så förlegade tankebanor. Faktum är att den världsbilden aldrig ens varit sann. För uppfattningen om att kapitalet endast skulle finnas i stockholmarnas byxfickor är allt annat än sant.
Ökade skatter för dem som tjänar mest slår som ett tillväxthämmande slag mot hela riket; skogsägare, företagare på landsbygden, hårt jobbande människor i norra Sveriges städer und so weiter.
Jag skulle vilja ge ministern ett litet tips: var inte så brydd om människor väljer att lägga sina pengar på champagne eller skotrar. Tänk i stället tillbaka på vad du lärde dig när du studerade ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Förmodligen minns du att landet som regel mår väldigt bra av att det konsumeras mer.
Fundera på det och visa vad du kom fram till i nästa budgetproposition.
Micaela Löwenhöök