Jag är mamma, fru, lärare, feminist – och numera även krönikör.
Bortsett från mitt kön är jag en särdeles privilegierad människa. Jag har ingen funktionsnedsättning, jag är heterosexuell, jag är vit och jag är högskoleutbildad. Alla de faktorerna ger mig fördelar i samhället.
Trots detta har jag, precis som så många andra, känt mig begränsad av mitt kön. Under skolåren var jag en frispråkig tjej. Jag och mina kompisar var roliga (?) och högljudda. Många tittade snett på oss och vi hamnade på alla wanted-listor i hela världen.
Vi dissades för att vi syntes för mycket, så vi dämpade oss. Vi fick väl helt enkelt byta stil.
Man kanske kunde satsa på att vara snygg i stället? Det verkade mer accepterat.
Samtidigt travade högljudda killar runt i korridorerna utan att hamna på en enda wanted-lista. För det var okej för killar att vara så.
I samma veva läste jag en artikel om manliga och kvinnliga programledare. En undersökning visade att de manliga programledarna alltid drog skämten i de TV-program som hade granskats. Den kvinnliga programledaren skojade bara om mannen hade riktat ett skämt direkt till henne.
Mycket har hänt sedan dess, men jag ser fortfarande strukturen överallt. Kvinnan håller koll på deltagare och eventuella resultat i programmet, medan mannen är så spontan och folkkär att man storknar.
Som i ”Let’s dance”. Visst vore det uppfriskande om Jessica någon gång fick slänga käft med juryn medan David gick igenom ställningen?
Kanske borde jag strunta i att störa mig på programledarrollerna i ”Let’s dance”, när det finns så många andra människor som är mycket mer begränsade av normer än jag, Jessica Almenäs och David Hellenius.
Hur accepterat tror ni att det är för en muslimsk tjej att vara rolig?
Hur många stå-upp-komiker i slöja har ni sett?
Hur många transpersoner har inte lidit när gubbar klätt ut sig i klänning för att ”förnedra sig” så att folk ska få skratta lite på personalfesten?
Jag kanske inte är så rolig egentligen. Kanske är det så enkelt. Men på grund av att jag har känt mig begränsad av mitt kön vill jag kämpa för en bättre representation på alla positioner i samhället.
Fler kvinnor måste nå maktpositioner, fler pojkar måste få vara Lucia och fler utlandsfödda måste få forum att uttrycka sig i. Med bredare representation ökar människors tro på att de själva kan nå en åtråvärd position. Det kan handla om att bli statsminister eller bara om att få slippa vara någon mans tråkduktiga side-kick.
Idha Karlsson
ordförande för Feministiskt Initiativ i Skellefteå
Man kanske kunde satsa på att vara snygg i stället? Det verkade mer accepterat.
