Nu på onsdag (den 11 januari) tas ett bokstavligen talat livsviktigt beslut i Sveriges riksdag.
Då trycker vi vänsterpartister på ja-knappen för att ta bort vetorätten för kommuner när det gäller sprututbyte för dem som kämpar med ett beroende av narkotika.
Vetorätten innebär att kommunerna har kunnat säga nej till sprututbyte – trots att landstinget velat driva det. Men nu är det slut med det. Dessutom sänker vi åldern för att få byta sprutor till 18 år. Fler ska kunna erbjudas ett liv utan hiv och hepatit. En jämlik hälsa ska gälla för alla.
Vänsterpartiet har varit starkt pådrivande i frågan om sprututbyte. Vi har debatterat, kampanjat och drivit frågan i olika instanser i tio år och det känns bra att äntligen vara framme vid ett viktigt delmål.
Samtidigt är det ett misslyckande att beslutet har fått vänta så länge; moraliskt, mänskligt, vetenskapligt. Hur många har fått hiv och hepatit på vägen? Hur många har dött i onödan? Vilka bär ansvaret för sjukdom och död?
Vi menar att de politiker som ihärdigt fortsatt med att basunera ut budskapet att sprututbyte betyder fler missbrukare, som inte såg beroende män och kvinnor som människor utan som narkomaner, bär ett tungt ansvar.
Det finns en respektlöshet hos de politiker och tjänstemän som fortsätter att ignorera den forskning och den erfarenhet som finns om värdet av sprututbyte.
Ofta har debatten vulgariserats och sprututbyte målats ut som ingången till en legalisering av narkotika, ett vilseförande argument som använts sedan 2006 när lagen om sprututbyte kom. Det påstås också att fler skulle missbruka om det fanns ett sprututbyte. Det är myter som spridits i 20 år.
I Stockholm har cirka 30 procent av dem som injicerar droger inte någon kontakt med vare sig socialtjänst, beroendevård eller psykiatri. Det visar att vi i dag har en vård och en behandling som inte når fram, och där det fattas ett förtroende för vad socialtjänsten och vården har att erbjuda.
Det är inte rimligt att politiker har kunnat förvägra smittskydd till dem som injicerar droger. Att 800 personer varje år infekterats av hepatit C är inte humant och krockar med kravet på jämlik hälsa.
Vi måste vända den negativa utvecklingen vi ser på missbruksområdet i Sverige. Och vi kan börja med att ändra lagstiftningen för sprututbyte.
Allt färre injicerar narkotika i Sverige men dödligheten hos den gruppen har fördubblats på 15 år. Ignoransen för att missbrukare dör och far illa är fortfarande hög bland politiker i Sverige. Stigmatiseringen av gruppen som injicerar droger är i det närmaste total.
För oss i Vänsterpartiet innebär nollvisionen att noll personer som injicerar droger ska dö på grund av sitt missbruk.
Vänsterpartiet vill gå ett steg längre på onsdag och även ta bort bosättningskravet; det vill säga att du måste vara folkbokförd på den ort där du kan byta sprutor.
Regeringens förslag om bosättningskrav har också fått kritik av såväl Folkhälsomyndigheten som Kriminalvården, Läkarförbundet och flera universitet.
Enligt kritiken skapar bosättningskravet onödiga problem och kommer snarare att verka kontraproduktivt. Tillgängligheten är central i sprututbytesverksamheten och tillgång till vård ska inte bero på bostadsort eller eventuell brist på bostad.
Dessutom arbetar till exempel inte socialtjänsten med folkbokföringsadresser utan använder i stället vistelsebegreppet. Vi stämmer in i den kritiken och menar att bosättningskravet bör slopas. Det ska vara möjligt att söka sprututbyte också där man inte är folkbokförd.
Vänsterpartiet anser att det behövs en politik med udden riktad mot stigmatiseringen av brukare. En politik som inte handlar om legalisering men vänder sig mot diskriminering. En politik som vänder den utveckling vi har i Sverige på narkotikaområdet.
Att säga ja till sprututbyte är en viktig del av den vändningen.
Karin Rågsjö(V)
riksdagsledamot för Stockholms kommun och vårdpolitisk talesperson
LiseLotte Olsson(V)
landstingsråd Västerbottens läns landsting