Döden kommer en dag vare sig vi vill det eller inte. Vi kan möta den på många olika sätt. Men hur vi än gör kommer det en dag då allt är slut. Att få dö utan onödig smärta och ångest är en självklarhet.
När vi är som mest sårbara, mest trötta, mest sjuka, då skrivs vi ibland ut från sjukhuset, skickas hem – inte sällan till ett tomt sådant.
– Jag vill inte dö ensam, jag har ångest och är rädd, sa en kvinna till mig.
Men det fanns inte någon som kunde vara där. Det är inte personalens fel. De gör ett mycket gott arbete. Det handlar om ett systemfel som inte gör det möjligt att få god vård i livets slutskede.
2010 lades Orkidén (vård i livets slutskede) på Skellefteå lasarett ner. Folkpartiet var mot denna nedläggning. I dag gör AHS Viool ett fantastiskt arbete med vård i hemmet i livets slutskede. Det är bra att kunna få vård i hemmet vid livets slut och kunna få dö hemma. Men alla vill inte, orkar inte in till slutet att vårda sin anhörige hemma. Visst får man komma till lasarettet. Men miljön är inte alltid den optimala. Det som erbjuds är ett sterilt rum med några stolar för anhöriga.
Detta är en del av bakgrunden till att jag i landstingsfullmäktige motionerade om ett hospice i Skellefteå. Men majoriteten – Socialdemokraterna och Miljöpartiet – sa nej till detta.
Hospicefilosofin är ett helhetskoncept. En strävan efter fysiskt, psykiskt, socialt och andligt välbefinnande för den svårt sjuke. I Sverige finns i dag hospice som drivs privat, i stiftelseform eller i landstingets och kommunens regi. Patienterna har enkelrum i harmoniska färger och textilier, utrustade med en bäddbar fåtölj som anhöriga kan övernatta i. Besökstiderna är fria för de allra närmaste. Husdjur får gärna komma på besök. Måltiden ses som en högtid och serveras så långt det är möjligt efter patientens önskan.
Västerbotten har goda siffror i det nationella kvalitetsregistret när det gäller vård i livets slutskede. Men tyvärr förlorar dessa siffror sitt värde då kortare vårdtider, ökad produktion och vårdtyngden är så stor så personalen inte hinner med. Den politiska majoriteten har dragit åt svångremmen under lång tid och detta har fått ödesdigra konsekvenser. Inte minst för de svårast sjuka.
Vi skulle kunna erbjuda människor i livets slutskede ett gott alternativ. Det finns inget sådant i Skellefteå. För mig är det självklart att ett hospice skulle finnas i vår stad. För majoriteten i landsting och kommun verkar ointresset vara stort. Livets slut ska vara lika värdigt som livets början.
Carin Hasslow(FP) vice ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, Västerbottens läns landsting