Ge kommunerna möjlighet att införa miljözoner för personbilar, minibussar och lätta lastbilar så att de effektivare kan arbeta för bättre luftkvalitet i städerna.
Så långt är det lätt att hålla med den statliga utredningen om miljözoner som nu remissbehandlats.
Men kommunerna bör ges mycket större frihet att utforma zonerna än vad utredningen föreslår.
I det förslag som nu ligger kan städer införa miljözoner i tre steg där den innersta zonen är avgasfri och zonen utanför i princip tillåter alla moderna bilar. Vi bedömer att det bör finnas något däremellan.
Många kommuner vill begränsa bilismen i delar av staden. Men skälen kan se olika ut. Det kan till exempel handla om att minska halten av partiklar eller kväveoxiden i luften, minska bullret, skydda en dricksvattentäkt eller påskynda omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta.
Några kommer säkert att ta klivet och införa en helt avgasfri zon: ett utmärkt steg som ger bättre luftkvalitet, minskat buller, ökad trivsel för de boende och förmodligen också bättre villkor för handeln.
Men vi förutspår att de helt avgasfria zonerna kommer att bli begränsade – åtminstone de kommande åren. Få kommuner kommer att införa dem och områdena som berörs kommer att vara begränsade i storlek, kanske främst sådana där bilismen redan är begränsad – som i Gamla Stan i Stockholm.
För att få en rejäl effekt, som bidrar till omställningen till en fossiloberoende fordonsflotta och transportsektorns mål att minska sin klimatpåverkan med 70 procent till 2030, behövs det dock fler verktyg.
De senaste åren har en stor del av kollektivtrafiken, taxi och distributionsfordon i Sveriges större städer bytt till förnybara drivmedel.
I många fall bidrar de till bättre luftkvalitet. Den som byter ut den fossila bensin- eller dieselbilen till en som går på biogas minskar utsläppen av partiklar till nästan noll och kväveoxid med uppemot två tredjedelar. Dessutom minskar buller och vibrationer, vilket få har uppmärksammat.
Biogasen är ett bra exempel på ett drivmedel som bidrar till att uppfylla viktiga kommunala mål, men som i praktiken missgynnas av förslaget till miljözoner där den inre zonen bara godkänner helt avgasfritt och den yttre zonen är så tillåtande att förnybart inte gynnas.
Det är tyvärr helt i linje med andra beslut från regeringen, som trots goda intentioner missgynnat förnybara drivmedel genom att supermiljöbilspremien enbart går till laddfordon, kollektivtrafiken enbart kan få delfinansiering av laddbussar och lastbilssatsningar fokuserar på elvägar.
Ge i stället kommunerna frihet att själva välja vad som ska tillåtas innanför zonen utifrån vilka konkreta problem zonen ska bidra till att lösa.
Då kommer fler kommuner att gynna transporter på el, vätgas och biogas och den samlade nyttan för klimat, luftkvalitet och folkhälsa blir större.
Mattias Goldmann