Att genomföra politiska reformer är vanligtvis mera en fråga om vilja än förmåga.
Eller är det så?
Ibland tycks det vara tvärtom. Ett exempel på detta är att införa ett väl fungerande arbetsplatsförlagt lärlingssystem på den svenska arbetsmarknaden.
Viljan att göra något tycks finnas, eftersom försök har gjorts av såväl den tidigare alliansregeringen som den nuvarande S-ledda.
Förmågan att få till det som gör skillnad vad gäller inverkan på arbetslöshet för såväl ungdomar, vuxna som nyanlända fattas däremot.
Kärt barn har många namn. YA-jobben infördes av Alliansen. Det blev ett fiasko i storformat, troligen mest på grund av att systemet innehöll element som inte attraherade småföretagen som är de som kan och vill anställa.
Krav på kollektivavtal uteslöt merparten av den halvmiljon småföretag som är verksamma i landet. Begreppet lever kvar och det finns de som hoppas på att ett förändrat system ska kunna fungera.
Nuvarande regering införde så kallade traineéjobb som ger kommuner och landsting nästan full ekonomisk kompensation vid nyanställning inom vården. Ännu har det inte fått något stort genomslag, men arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) lever på hoppet.
Flera andra förslag har lagts fram. Däribland ett från dåvarande Folkpartiet (Liberalerna) som verkade synnerligen tilltalande. Det blev dock bara ett förslag som sedan svaldes av Alliansens misslyckade YA-system.
Det senaste tunga utspelet i lärlingsfrågan gjordes av Svenskt Näringsliv genom en debattartikel av Carola Lemne, vd i organisationen. Artikeln rådde regeringen att snabbt gå vidare med ett förslag i den riktningen vi föreslår. Vi kan inte förpassa hundratusentals människor till utanförskap. Hon talade då om den oerhört stora grupp nyanlända som kommit till Sverige de senaste åren.
Småföretagnas Riksförbund håller med i allt väsentligt och vill liksom Svenskt Näringsliv bredda systemet till att gälla alla – såväl arbetslösa, de som vill byta yrke som nyanlända. Varför krångla till det med olika förbehåll?
Väsentligt är, som Carola Lemne skriver, att det blir ekonomiskt attraktivt för företag att anställa även personer som inte når upp till arbetsmarknadens krav. Det är ju själva poängen med ett lärlingssystem – att lärandet sker på arbetsplatsen för att få fram medarbetare som passar företaget.
Svenskt Näringslivs senkomna inhopp i debatten ger kanske lite mera tyngd än de 83 gånger som Småföretagarnas Riksförbund tagit upp frågan i debattartiklar och/eller brev till riksdagsledamöter under mer än fem år.
Vi har skrivit debattartiklar, undersökt olika system i andra länder, presenterat rapporter och haft paneldebatt i Almedalen. Dessutom har vi fortlöpande träffat såväl enskilda som grupper av riksdagsledamöter för att hålla grytan kokande. Vi har verkligen jobbat intensivt med detta som varande en av våra viktigaste frågor.
Men det är inte slut med detta. Inom kort kommer vi att presentera ett system som vi vill ha det. Det underliga är ju, som sägs ovan, att alla vill ha det men ingen lyckas få till det så det fungerar. Nya och fler tag behövs från våra folkvalda.
Leif Svensson