Konsten är inte lokal, den är global, den rör sig mellan oss människor och är ett sätt för oss att kommunicera plats och identitet. Kultur bär värden om att vara människa.
Frågan är om vi har råd att låta bli att satsa på ett kulturhus, särskilt om vi ska kvarstå med målbilden 80 000 invånare 2030. Det blir för dyrt att inte se till att våra barn får tillgång till den konkurrensfördel kulturen kan ge genom att utforska sin egen språklighet, dela det med andra och öka förståelsen för komplexa situationer och känslor. Ett sätt att vara framsynt är att se till att vi har ett kulturhus som fungerar som en växtplats för uttryck som kan förändras med samtiden, och ett levande kulturliv som ständigt ifrågasätter.
Frågan som för mig gör kulturhus aktuellt är: Vilken typ av plats och samhälle vill vi att Skellefteå ska vara i framtiden, och på vilket sätt en kulturhussatsning är del av den?
Det finns få saker vi med säkerhet vet om framtiden, men en sak vet vi, och det är att vi förändras, både som individer och som samhälle. Därför förändras också identiteten på en plats, som exempelvis Skellefteå. Identiteten är beroende av de människor som bor, verkar och bryr sig om platsen. En plats attraktivitet är avhängigt av de möjligheter som samhället där tillåter sina invånare vara del av och vad platsens gäster möter när de kommer dit.
Vi har ett mångfasetterat kulturliv i Skellefteå, det är en styrka. Det finns en stor bredd och många som utövar någon form av kulturaktivitet på sin fritid. Föreningslivet och studieförbunden har av tradition varit, och är fortfarande, stora kulturaktörer i vår kommun. Skellefteå kommun äger två kulturbolag tillsammans med Region Västerbotten: Skellefteå Museum och Västerbottensteatern. Vi har också ett antal fria kulturaktörer som ofta, men inte alltid, verkar i formen av egna företag.
Klart är att kulturhusets innehåll ska ta sin utgångspunkt i vilka vi är här och det som behövs här för att vi ska växa som plats. Men det är också klart för mig att inte alla verksamheter ska ha sin fasta utgångspunkt i kulturhuset. Skellefteå kommuns kulturliv är så mycket större och mer allsidigt än att allt kan rymmas i ett kulturhus.
I och med funderingarna kring kulturhussatsningen kommer också andra verksamheter i fokus. Ett av dessa fokusområden som tydligt träder fram är Nordanå kulturområde. Nordanå och ett kulturhus ska komplettera varandra på samma sätt som kulturhuset också ska kunna vara en tillgång för Skellefteå kommuns alla kommundelar. För mig är kulturhuset ett möjligt skyltfönster för det som händer i vår kommun, en inkastare till kulturaktiviteter i hela vår bygd.
Egentligen tror jag att vi kan bygga ett antal olika kulturhus som alla skulle kunna fungera bra. Den verkliga utmaningen är inte de exakta konstformerna som ska vistas där, för de kommer att vara olika och förändras med sin samtid.
Allas kulturhus, det är utmaningens namn. Inte alltid och hela tiden men alltid för någon och ibland även för mig, gammal som ung, bosatt i bygden eller på besök. Det innebär att kulturhuset ur innehållsynpunkt bör innehålla verksamheter som kan pågå hela tiden. Verksamheter som kan äga ett värdskap för huset oavsett när du kommer dit.
Verksamheter som har den förmågan är exempelvis bibliotek eller utställningsrum. Oavsett vad vi bygger så behöver flexibiliteten i lokalerna vägas med funktionalitet i huset. Ett allt för generellt grepp kring funktionen riskerar både identitetslöshet och att ingen verksamhet (konstform) riktigt kan använda huset i sig fullt ut. Exempelvis med teaterverksamhet i huset behöver också teaterformens behov tillfredställas i sättet på vilket scenrummet byggs.
Jag tror att det är möjligt att samordna olika verksamheter i samma lokaler fast vid olika tidpunkter. Då skulle exempelvis även mötesindustrin kunna använda sig av huset men det förutsätter att husets kärnverksamhet är kultur och inget annat. För klarar vi inte av att sätta konsten i centrum då förlorar huset sin identitet och därmed går spin off-effekter för andra verksamheter runtomkring förlorade, som exempelvis för restauranger.
Eftersom ett kulturhus, per definition, innehåller mer än en kulturform så tror jag att ett uttalat tema, en identitet i någon form skulle ge sammanhang. Inte så att allt som händer i huset diktatorisk behöver följa husets uttalade fokus men det skulle vara en viktig markör kring Skellefteås identitet. Något att tillsammans lyfta som besöksanledning, ett möjligt innehåll att utforska och bygga spetskunskap kring. Berättandet är ett sådant möjligt epitet.
Jag ser tre tydliga aspekter på framtidens kulturhus förutom dess självklara utgångspunkt, kultur. Det första är värdskapet, där du som besökare/deltagare oavsett tid på dygnet, möts av ett välkomnande och en möjlighet att själv eller tillsammans med andra ta del av det platsen har att erbjuda. Det andra är myllret av aktiviteter. Med det menar jag att kulturhuset behöver innehålla möjligheter för många att testa olika uttryck på scenen eller i rummet. Det tredje är nödvändigheten av en flexibel organisation som ska kunna lyfta fram olika sammanhang, koppla kulturhändelserna till olika målgrupper, veta när den ska gå in och stötta eller helt enkelt låta bli. Här kan Kultur Skellefteå spela en viktig roll.
Kulturhuset är en mötesplats, ett vardagsrum för aktiviteter, möjligheter till lärande och en testplats för upplevelser. I kulturhuset ryms också professionella kulturaktörers arbeten, här kan turnéer landa och utbyten mellan konstformer ske. Tekniken måste vara uppgraderad och i gränssnittet teknik/kultur ser jag många möjligheter för såväl lärande som innovation. I kulturhuset kan Västerbottensteatern växla upp mot nya konstnärliga utmaningar. Ja, oavsett innehåll i framtidens kulturhus så blir det ingenting av, om vi inte gör det tillsammans.
Anna-Lena Lundmarkkulturchef, Skellefteå kommun
Fotnot: Kulturhuset diskuterar du på Norran nya debattforum. Klicka på länken så kommer du dit norran.se/debattforum