Humlor och andra vilda bin minskar kraftigt i Sverige och i världen. Det ger konsekvenser för oss människor eftersom de är helt avgörande för frukt- och bärproduktionen. Ungefär var tredje tugga vi äter är pollinerad av ett bi. Utan bin skulle nästan 80 procent av den mat vi köper i affären försvinna. Men vi kan hjälpa bina på flera sätt – och återgälda det fantastiska jobb de gör för oss.
Utan bin och humlor riskerar en mängd växter att inte kunna föröka sig eftersom de helt och hållet är beroende av att deras matgäster ska göra jobbet åt dem. Under flera års tid har situationen för vilda bin och humlor försämrats. Det har talats om ”den stora bidöden”, inte bara i Sverige utan i hela världen. Massdöd av bin får enorma ekonomiska konsekvenser. Det globala pollineringsvärdet av bin är beräknat till cirka 1 900 miljarder kronor per år.
I Sverige finns det knappt 300 vilda arter av bin varav cirka 40 är humlor. 80 arter vilda bin finns i dag med på Artdatabankens lista över hotade arter. Forskning visar samtidigt att de vilda biarterna är minst lika värdefulla som pollinatörer som våra ”tama” honungsbin. Humlorna är mest betydelsefulla, eftersom de är aktiva under hela säsongen och har långa arbetsdagar – till och med när det är duggregn.
En av de viktigaste orsakerna till bidöden är att bina inte kan anpassa sig till dagens rationella skogs- och jordbruk. Det moderna storskaliga jordbrukslandskapet med stora enformiga åkrar har ersatt det tidigare mångformiga landskapet med en blandning av åkrar, åkerholmar, ängar och betesmarker – vilket leder till att det blir ont om föda och boplatser för bina. Betesdriften är ofta så intensiv att viktiga växtarter inte har en möjlighet att hinna blomma. Även nya insektsbekämpningsmedel, så kallade neonikotinoider, orsakar många bins död.
Det är svårt för jordbruket att ställa om och politiker och tjänstemän måste agera för att skapa förutsättningar för en förändring. Åtgärderna kan omfatta en ökad miljöersättning för måttligt naturbete med betesfria perioder, obesprutade kantzoner på åkrarna och ersättning för plantering av nektar- och pollenrika växter, vilket ger bina ökade chanser till överlevnad. Dessutom bygger de flesta bin sina bon i hålor i marken och är därför beroende av att det finns obrukad och gärna naken sandig mark där de kan gräva gångar.
En färsk undersökning från WWF (Världsnaturfonden) visar att en majoritet känner till att bina minskar i antal och att de vill främja vilda bin och humlor genom att odla blommor som de tycker om i sin trädgård eller på sin balkong. Invånarna i Skåne län är mest positiva av storstadsregionerna till att hjälpa bina; 62 procent, jämfört med 53 procent i Stockholm och 47 procent i Göteborg.
På våren är sälg en viktig näringskälla som ger mycket pollen och nektar som den nyvaknade humledrottningen behöver för att kunna föda upp larverna och värma upp boet. I våra trädgårdar kan vi plantera växter som erbjuder föda under hela växtsäsongen, från vår till höst. Bra exempel är krokus, lungört, pärlhyacint, kantnepeta, salvia, lavendel, kungsmynta, anisört, fjärilsblomma och röd rudbeckia. På balkongen passar blommor som lejongap, fingerborgsblomma och olika kryddväxter som kungsmynta (oregano), mynta och timjan lika bra. Både bin och humlor trivs bra runt fruktträd och bärbuskar som till exempel äpple och vinbär. Blombesökande bin är en förutsättning för att det ska bli bär och frukt.
De vedlevande vildbina uppskattar så kallade bibatterier med ihåliga bamburör eller plankbitar med borrade decimeterdjupa hål med diametrar på 4, 6 och 8 mm där de kan bygga bo. Det är åtgärder som kan mångdubbla bestånden av vilda bin i en trädgård.
WWF driver just nu kampanjen Svenska Pärlor för att skydda Sveriges natur och öka den biologiska mångfalden. Pollinerande insekter är avgörande för en rik biologisk mångfald. Situationen för bin och humlor är allvarlig – men med gemensamma åtgärder kan deras framtid bli ljusare.
Håkan Wirténgeneralsekreterare WWF (Världsnaturfonden)
Ola Jennerstennaturvårdsexpert WWF (Världsnaturfonden)