Moderaterna vill införa ett första jobbet-avdrag som ska ge unga och nyanlända arbete.
Det är ännu en kortsiktig arbetsmarknadsåtgärd som visserligen ger unga arbeten i kombination med utbildning i 18 månader – men vad händer sedan?
Om man ser tillbaka på tidigare arbetsmarknadsåtgärder har de tillfälligt gett människor arbete och förbättrat arbetslöshetsstatistiken under en begränsad tid. Men när stödet gått mot sitt slut har flertalet av de personer som omfattats av åtgärden återigen blivit arbetslösa.
I början av 1990-talet, när Sverige drabbades av en rejäl lågkonjunktur, var medicinen för alla arbetslösa ALU (arbetslivsutveckling). Var och varannan hade ett ALU-jobb.
Man behöll sin ersättning från a-kassan och jobbade på precis som vilken annan anställd som helst. Efter sex månader fanns det möjlighet att få ytterligare en period på sex månader innan man i de flesta fall återigen blev arbetslös.
ALU var bara en åtgärd i mängden. Det började med beredskapsarbete och sedan följde anställningsstöd, kunskapslyft, plusjobb, friår, jobbklubb, aktivitetsgaranti, jobb- och utvecklingsgaranti, särskilt anställningsstöd, instegsjobb, nystartsjobb, nyfriskjobb och nu moderaternas förslag – första jobbet-avdrag.
Den här typen av åtgärder leder inte till varaktiga jobb. Det är ofattbart att politiker ännu inte har förstått att de i första hand måste underlätta för de mindre företagen så att de kan anställa.
Slopa sjuklöneansvaret för företag med färre än tio anställda, minska antalet krångliga regler, ge företagare ett tryggare socialt skyddsnät och inför ett arbetsplatsförlagt lärlingssystem så kommer våra unga att få arbete.
Det är ju bevisat att 80 procent av alla nya jobb skapas i de mindre företagen. Genom att förbättra villkoren för småföretagen skulle ännu fler få arbete.
Varför fortsätter politiker då år efter år på en väg som inte leder någon vart; kortsiktiga lösningar ger inga varaktiga resultat.
Leif Svensson