Just nu pågår en mycket viktig debatt – inte minst här i Norran – om järnsanden, en fråga av yttersta vikt för Boliden Rönnskär.
Boliden Rönnskärs verksamhet leder till direkt och indirekt sysselsättning motsvarande flera tusen personer i regionen. Rönnskär är ett nav i ett omfattande industrikluster; från gruvnäringen hela vägen till underleverantörsledet och är en central aktör i framväxten av det moderna samhället.
Den koppar vi framställer är, liksom guld, silver och andra metaller, grundkomponenter i elektrifieringen av samhället, till exempel inom vindkraft, elbilar samt mobil- och datortekniken. Utan våra produkter stannar utvecklingen mot det samhälle vi alla eftersträvar.
Rönnskär är dessutom ett av världens mest miljö- och energieffektiva smältverk. Vår affärsidé bygger på den cirkulära ekonomins principer. Varje dag återvinner vi elektronikskrot motsvarande två miljoner mobiltelefoner.
Järnsand utvinns som en biprodukt från kopparframställningen. Den har eftertraktade egenskaper och fungerar som ett högklassigt konstruktionsmaterial för bland annat vägbyggen och infrastrukturprojekt.
Efterfrågan på marknaden är stor, men Skellefteå kommuns mycket långa handläggningstider och överdrivna krav tvingar oss att lägga enorma mängder på lager.
I ett resurseffektivt samhälle ska alla naturresurser användas, inte deponeras och ersättas med material som har större miljöpåverkan om man ser till hela miljöperspektivet.
Det helhetsgrepp som kommunen borde ta, vid till exempel ett vägbygge – där ett förbud mot järnsand borde vägas mot utlakningsrisken för alternativa material som bergkross – tas inte i dag. Vi och oberoende aktörer har visat att järnsanden är ofarlig och att utlakningen inte är större än för jämförbara konstruktionsmaterial.
Vi kan inte fortsätta lagra järnsand på vårt område i avvaktan på förbättrade beslutsprocesser.
Vi kan heller inte minska järnsandsproduktionen utan att övrig produktion påverkas.
Bygg- och miljönämndens ordförande, Evelina Fahlesson (S), skrev nyligen att järnsand ska användas i Skellefteå. Det är ett bra uttalande, men hon måste också följa upp det med långsiktiga spelregler som häver det de facto-förbud som i praktiken råder i dag.
Att betrakta järnsand som en biprodukt är ett bättre sätt och är förenligt med Mark- och miljödomstolens dom i samband med Rönnskärs miljötillstånd 2013. Det som Fahlesson beskriver i sin artikel räcker inte för att vi ska våga satsa framåt – vi behöver stabila och långsiktiga spelregler.
Vi tror på den här regionen och vi vill vara med och stödja utvecklingen mot 80 000 invånare till 2030.
Men då måste kommunledningen ta ett helhetsansvar i järnsandsfrågan, för det saknas ännu.
Åke Roos
platschef på Boliden Rönnskär
Vi kan inte fortsätta lagra järnsand på vårt område i avvaktan på förbättrade beslutsprocesser. Vi kan heller inte minska järnsandsproduktionen utan att övrig produktion påverkas.
