Hösten 1976 tackade jag nej till att gå med i SAP. Motivet var att jag ansåg mig vara socialist.
Gick sedan till VPK:s valbyrå i Skellefteå för att söka medlemskap, men de ville inte ha mig.
Det var inledningen till att jag, under många år, började varje semester med att läsa ”Det kommunistiska manifestet” av Karl Marx och Friedrich Engels samt Marx tal till den Första internationalens generalråd den 20 och 27 juni 1865.
Använde sedan dessa skrifter för reflektion av mitt eget fackliga politiska vara under det arbetsår som varit.
Den årliga läsningen av Karl Marx tal till Första internationalens generalråd, boken ”Lön, pris och profit”, gjorde att jag blev besviknare och besviknare. När jag blev varse att Karl Marx började sin yrkesbana som journalist blev jag riktigt förbannad.
Och när jag, 30 år senare, i min sociologiutbildning, läser ”Lön, pris och profit” igen så blir jag lika arg på Marx i dag.
Att som journalist inleda de avslutande orden med att säga: ”Efter denna synnerligen långa och jag fruktar tröttande utläggning, som jag måste ge för att i någon mån göra diskussionsämnet rättvisa, vill jag sluta med att föreslå följande resolution” och sedan avsluta med att i de absolut sista orden säga det viktigaste för att det överhuvudtaget ska bli möjligt att realisera det klasslösa samhälle som han och Engels skrev om i ”Det kommunistiska manifestet” gör mig fortfarande upprörd.
Marx borde ha börjat med en liten utvikning om det viktigaste, även om det inte var diskussionsämnet de två dagarna.
För visionen om löneslaveriets avskaffandes skulle journalisten i honom ha lett till att han såväl börjat som avslutat med det absolut viktigaste. Då kanske inte arbetarklassens organisationer senare hade gått lika vilse med att realisera uppgiften, uppgiften som var själva meningen med organiseringen av arbetarklassen.
För min del var det genom att läsa ”Lön, pris och profit” som jag blev varse att kultur- och bildningskampen är lika viktig som kampen för att vi ska få en större bit av arbetets mervärde, ja rent utav viktigare ifall målet är att bygga ett klasslöst samhälle.
Kjell Hanseklint
partipolitiskt oberoende socialist
När jag blev varse att Karl Marx började sin yrkesbana som journalist blev jag riktigt förbannad.
