Hur ska framtidens sjukvård finansieras?
Hur ska vi ha råd med framtidens välfärd?
Den frågan aktualiseras i skriften ”Frihet, trygghet, välstånd – ett nytt samhällskontrakt” från Ratioakademien.
Slutsatsen är att den svenska välfärden förvisso håller hög standard, men att vi, sett till skattetrycket, borde förvänta oss mer. Inte minst när det gäller vården.
Sjukvården är en viktig fråga för väljarna inför valet i höst. Visst är det rimligt att diskutera vårdens akuta utmaningar, som bristen på vårdplatser och köerna. Dessa problem kommer dock att bli värre i framtiden om man inte tar sig an den stora framtidsfrågan: finansieringen.
Att människor lever längre upp i åldrarna är fantastiskt. Men en förändrad demografi, där allt färre ska försörja allt fler, sätter press på sjukvården. Kommunernas intresseorganisation SKL, Sverige kommuner och landsting, har lyft problemet under flera års tid. Frågorna måste dock diskuteras på en högre politisk nivå.
Det finns två vägar att gå: Höjda skatter eller en ökad egenfinansiering. Eller möjligtvis en kombination.
Redan för 18 år sedan menade SKL att den svenska välfärdsmodellen måste välja riktning. Effektiviseringar inom vården kommer inte att räcka, skriver man i rapporten ”Framtidens utmaning”. Mellan 1980 och 2005 ökade andelen av befolkningen som är mellan 20 och 64 år från 57 till 59 procent. 2035 kommer den delen att ligga på 54.
Det finns två vägar att gå: Höjda skatter eller en ökad egenfinansiering. Eller möjligtvis en kombination.
SKL menar att de skattehöjningar som kan komma att krävas riskerar att bli så kraftiga att de blir skadliga för samhällsekonomin.
Dock ser man en möjlighet att höja skatten utan att människors nettoinkomster förändras. Detta eftersom reallönerna förväntas stiga. Det skulle dock innebära att löneökningen försvinner i skatt, vilket inte är särskilt legitimt.
Ratios skrift föreslår ett system med en grundtrygghet som kompletteras med privata försäkringar.
Pensionssystemet, där det ekonomiska ansvaret delas mellan staten, arbetsgivaren och individen är en möjlig modell. I ett sådant system måste det vara tydligt vad det offentliga står för, och vilken typ av vård och omsorg den enskilde får finansiera själv.
En annan modell, som SKL resonerar kring, är att höja patientavgifterna. Det skulle innebära att det blir väsentligt dyrare att gå till vårdcentralen, och att högkostnadsskyddet förändras.
Finansieringen av framtidens vård rymmer många svåra avvägningar. Just därför måste frågan diskuteras.
Alla seriösa politiker som säger sig bry sig om sjukvård måste börja fundera på ett svar.
Karin Pihl, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån