Fyra månader.
Så lång tid har de tyska regeringsförhandlingarna tagit.
Det kristdemokratiska CDU, med förbundskansler Angela Merkel i spetsen, har äntligen lyckats förhandla fram en ny storkoalition med socialdemokratiska SPD.
Under den senaste mandatperioden regerade partierna tillsammans, men inför valet i september i fjol meddelade SPD att de inte tänkte sitta i regering med CDU. I stället tog partiledaren Martin Schulz strid mot Merkel och utmanade henne i frågor som rör socialförsäkringar och ökade sociala klyftor.
Inför valet trodde många därför att CDU skulle bilda regering tillsammans med liberalerna och de gröna. Men det ville sig inte.
Efter många svettiga förhandlingar har nu CDU därför enats med SPD. Socialdemokraterna har helt enkelt räddat det stora högerpartiet. Schulz har meddelat att han avgår som partiordförande och siktar på en post som utrikesminister i regeringen.
Men det finns en hake. En halv miljon socialdemokratiska partimedlemmar ska rösta om regeringssamarbetet. Resultatet blir klart i mars, och innan dess kan Schulz knappast slappna av.
SPD gjorde ett dåligt val och når inte ens till 20 procent i opinionsmätningarna. Många räds att ett nytt samarbete med CDU kommer att leda till ett ännu större väljartapp.
Det är inte omöjligt att så sker. Många menar att SPD:s dåliga val till stor del beror på att socialdemokratiska väljare inte gillar samarbetet med kristdemokraterna.
Ansvarstagande och kompromissvilja är förvisso politiska dygder. Men det är även förmågan att stå för den politik väljarna röstat för. Stabilitet är inte det enda politiska värdet.
Att ta sig an samhällsproblem med lösningar som väljarna finner önskvärda har ett stort demokratiskt värde. Svenska politiker och debattörer som förespråkar en blocköverskridande regering i Sverige borde följa utvecklingen i Tyskland.
Samarbetsregeringar mellan vänster och höger är nödvändigt i krig och i andra akuta krissituationer. Men som lösning på kniviga parlamentariska lägen är sådana storkoalitioner förknippade med en rad problem.
Ta idén om att Centerpartiet och Liberalerna skulle kunna bilda regering med Socialdemokraterna. Borgerliga väljare som röstat för arbetsmarknadsreformer, Nato och avskaffad värnskatt kommer antagligen att se sina politiska representanter bli överkörda av Socialdemokraterna och LO.
Resultatet av sådana samarbeten är knappast stabilitet och ansvarstagande, utan månader av förhandlingar som inte leder någon vart.
Politik är trots allt inte bara spelteori.
Om något har regeringsbildningen i Tyskland bevisat detta.
Karin Pihl
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Samarbetsregeringar mellan vänster och höger är inte lösningen på kniviga parlamentariska lägen.
