De tyska regeringsförhandlingarna har gått på grund.
Valet till förbundsdagen i september utföll inte till förbundskansler Angela Merkels fördel. Hennes kristdemokratiska parti CDU tappade 65 mandat, och den förra regeringspartnern, socialdemokratiska SPD, som också tappade, har tydligt deklarerat att partiet går i opposition.
Det högerextrema och invandringskritiska partiet AfD tog plats i parlamentet som tredje största parti.
Merkel har därefter förhandlat med liberala FDP, som gjorde comeback efter att ha varit utan parlamentsplatser hela förra mandatperioden, och det gröna partiet.
Men den så kallade ”Jamaicakoalitionen” – som fått sitt namn efter de tre partiernas färger – har inte fungerat. Sent på söndagen meddelade FDP:s partiledare Christian Lindner att liberalerna inte tänker vara med i något regeringssamarbete med Merkel.
Han anser att han inte kan kompromissa hur mycket som helst med de andra partierna.
Vad Merkel ska göra nu är svårt att förutspå. Risken för nyval är överhängande.
Ett annat alternativ är att försöka övertyga socialdemokraterna om att fortsätta regera i en storkollation med kristdemokraterna. Men det verkar inte sannolikt eftersom SPD under valrörelsen tydligt förklarade att det inte skulle bli något mer samarbete med CDU.
Oavsett vad som händer är det tydligt att Angela Merkels ställning som landsmoder är hotad.
När Donald Trump vann presidentposten i USA i fjol var det många som deklarerade att Merkel var den ”fria världens ledare”. Men det tyska valresultatet och de hårda regeringsförhandlingarna visar att även Merkel måste ha en majoritet bakom sig för att få igenom sin politik – eller hatta sig fram som en minoritetsregering.
Det senare är ovanligt i Tyskland.
Tysklands kniviga parlamentariska läge kan tjäna som en påminnelse för svenska politiker. Om Centerpartiet och Liberalerna bestämmer sig för att de vill bilda regering med Socialdemokraterna gör de bäst i att göra upp om de stora dragen i politiken redan innan man försöker inleda ett regeringssamarbete.
Angela Merkels popularitet räcker inte för att bilda majoritetsregering. På samma sätt kommer Centerledaren Annie Lööf inte att kunna lita på att hennes popularitet överskuggar de politiska skiljelinjerna som finns mellan de borgerliga och Socialdemokraterna.
Karin Pihl