Sverige låter EU-byråkratin jäsa på utan att möta motstånd.
Under sitt linjetal om EU, som statsminister Stefan Löfven (S) höll i Uppsala på torsdagseftermiddagen, sa han förvisso tydligt att EU ska fokusera på sina kärnuppgifter.
Han ville inte se några nya, stora organisatoriska projekt.
Han prisade den inre marknaden, som är kärnan i Europasamarbetet.
Men han specificerade inte hur han ska arbeta för att motverka de allt mer spridda idéerna om en gemensam finanspolitik, som flyttar makt och ansvar från nationella parlament till EU, en gemensam EU-skatt och en europeisk finansminister.
Löfven menade att frågan om ett svenskt medlemskap i den europeiska bankunionen ska utredas grundligt, och påminde om att Sverige har röstat nej till euron.
Samtidigt missar han chansen att påminna andra EU-länder om vikten av närhetsprincipen och idén om att politiska beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Allt tycks handla om hur mycket Sverige ska integreras med de andra länderna, inte om EU-projektet som helhet.
Hur unionen på det stora hela utvecklas verkar vara mindre intressant.
Det är en ganska självupptagen linje. I stället för att fundera på hur mycket Sverige vill ha av EU, oavsett om EU håller sig till sina kärnuppgifter eller börjar likna en superstat, borde den svenska regeringen aktivt agera för att EU-integrationen inte går överstyr.
Sverige sjabblar helt enkelt bort sitt inflytande. Det menar Gunnar Hökmark, Europaparlamentariker för Moderaterna, på DN Debatt (26/10 2017).
Han har rätt. När Storbritannien lämnar EU är det synd att Sverige tycks ha släppt idén om att alltid vara sunt kritisk mot nya EU-projekt som flyttar makten till en överstatlig nivå. I stället kör man, medvetet eller inte, raka motsatsen – full fart mot federation – med idéer om en gemensam socialpolitik.
Det är synd. För att EU ska överleva behövs starka medlemsstater som inte sätter sig på tvären mot det mesta unionen föreslår, som Polen, men som inte heller okritiskt sväljer allt Tyskland och Frankrike planerar.
Sverige skulle kunna vara den sunda rösten för ett ”lagom” stort EU.
Men statsminister Löfven tappar bort det i sin iver att förvandla hela Europa till en genomsnittlig svensk kommun där ingen rår på den lokala sossepampen och där mångfald är bannlyst.
Karin Pihl
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Sverige skulle kunna vara den sunda rösten för ett lagom stort EU.
