Vad är viktigast i arbetet mot terrorism: förebyggande åtgärder eller hårdare straff?
Faktum är att det inte finns någon motsättning mellan sociala insatser för att förhindra radikalisering, och hårda straffpåföljder för dem som begår eller planerar dessa brott. Skärpt lagstiftning kan faktiskt fungera som förebyggande insats.
I förra veckan (27/9 2017) tog regeringen emot ett slutbetänkande kring hur Sverige ska genomföra ”terrorismdirektivet” från EU. Bland annat föreslår utredningen att straffbestämmelsen av terroristbrott utvidgas. Fler handlingar kan komma att klassas som en terrorhandling.
Utredningen vill att det ska bli olagligt att googla sig till hur man använder radioaktiva ämnen för att begå terrorbrott. Dessutom ska den som riktar ett terroristhot mot Sverige klassas som just en terrorist, och rekryteringslagen ska vidgas så att fler som försöker värva andra till terrorverksamhet kan straffas.
Att resa till ett land med syfte att begå allvarliga brott blir också kriminellt, även i de fall personen är medborgare i det aktuella landet.
Det går inte att förebygga terror enbart genom att ta i med hårdhandskarna. Att motverka radikalismens grogrund, som social utsatthet och alienation, är också viktigt. Men de som kritiserar hårda straff med argumentet att hämnd inte stoppar några brott missar en viktig poäng.
Skärpta terrorlagar handlar inte om att Sverige ska införa dödsstraff för terrorister eller skapa ett svenskt Guantanamo. I stället handlar det om att lagstiftningen måste vara så pass effektiv att den kan stoppa gärningsmän, helst redan innan de sätter sig i en lastbil eller tar på sig ett bombbälte.
Kan man lagföra terrorsympatisörer innan de går från ord till handling ska man givetvis göra det.
Vi ska värna det öppna samhället. Men en ny verklighet kräver nya lagar.
Lastbilsattacken på Drottninggatan i våras lär knappast bli den sista gången Sverige drabbas av terror.
Karin Pihl
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Vi ska värna det öppna samhället. Men en ny verklighet kräver nya lagar.
