Karin Pihl: Förtydliga rätten till nödvärn

Krönika. Grov misshandel är givetvis inte proportionerligt när någon har tagit sig friheten att tafsa. Men att praxis kring nödvärnsexess är så luddig gör att många kvinnor kanske drar sig för att försvara sig i situationer som kan leda till allvarligare brott.

Foto: Foto: Ledarredaktion

Not Found2017-10-18 11:11
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Efter att flera kända kvinnor anklagat Hollywoodmogulen Harvey Weinstein för våldtäkt och sexuella trakasserier har en debatt om övergrepp blossat upp.

Det är lätt att säga att ingen kvinna ska bli utsatt för sexuella trakasserier.

Det är svårare att förhindra att det sker.

En juridisk aspekt kring ofredanden rör rätten till nödvärn. Den som blir angripen eller hotas av våld har rätt att försvara sig.

Man har även rätt att ta till visst övervåld eftersom det kan vara svårt att avgöra hur aggressiv angriparen är. Detta kallas för nödvärnsexess, och innebär att domstolen måste ta ställning till om den angripne i stället var mentalt förmögen att lugna ner sig och lösa situationen på annat sätt.

Trots denna rätt är praxis otydlig. Dessutom verkar domstolarna komma fram till orimliga slutsatser i många fall, inte minst när det kommer till sexuella trakasserier.

2013 blev en ung kvinna dömd för misshandel när hon konfronterat en man som sexuellt ofredat henne. Mannen tog tag om hennes axel, varpå kvinnan reagerade med att slå till mannen. Anmälan mot mannen lades ner.

I ett fall försökte en man stoppa ner handen innanför en kvinnas byxor. I tumultet som följde bet kvinnan av örsnibben på mannen. Kvinnan friades med hänvisning till nödvärnsexess.

Domarna i de aktuella fallen är kanske rimliga bedömningar.

Men att utfallen kan bli så olika är olyckligt.

Det är uppenbarligen mycket svårt att på förhand avgöra hur mycket våld en domstol anser vara rimligt att ta till för att försvara sig.

Grov misshandel är givetvis inte proportionerligt när någon har tagit sig friheten att tafsa. Men att praxis kring nödvärnsexess är så luddig, vilket bland annat advokaten Viktor Banke uppmärksammat i andra typer av fall, gör att många kvinnor kanske drar sig för att försvara sig i situationer som kan leda till allvarligare brott.

Att instinktivt ge någon en örfil är exempelvis en rimlig reaktion när någon fysiskt kränker ens integritet på ett hotfullt sätt.

Ryggmärgsreflexen är för de flesta att få bort inkräktaren, inte att tolerera en kränkning. Det måste domstolarna förstå.

Ett tydligt svar från Högsta domstolen vore på sin plats.

Karin Pihl

ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån

Ryggmärgsreflexen är för de flesta att få bort inkräktaren, inte att tolerera en kränkning. Det måste domstolarna förstå.

undefined

http://www.gp.se/nyheter/sverige/bet-%C3%B6rsnibb-av-man-som-tafsade-1.80795

https://www.aftonbladet.se/nyheter/article16488451.ab

https://www.expressen.se/debatt/gransen-for-nodvarn-maste-bli-tydligare/