Sveriges riksdag. Här ska makten ligga.
När demokrati diskuteras blir det ofta lite luddigt.
Vad som menas med demokrati tycks inte alltid riktigt klart.
Ett exempel är initiativet #vimåsteprata som presenterades på Svenska Dagbladets debattsida av företrädare som politikern Birgitta Ohlsson (L), biskopen Eva Brunne och en rad kulturpersonligheter (4/3 2018). Debattörerna blandade friskt när de målade upp hoten mot demokratin: expertstyre, klimatförnekare, så kallade falska nyheter och andra otrevliga saker ansågs utgöra ett hot mot demokratin.
Men att blanda ihop motståndare till en liberal och progressiv politik med antidemokrater riskerar snarare att urgröpa värdet av demokrati. Det demokratiska systemet är metoden för politik. Åsikter i sakfrågor, som debatteras och beslutas inom demokratins ramar, är något annat.
Det är synd att demokratidebatten ofta handlar om andra saker än just det parlamentariska systemet. Att diskutera demokratins utformning är ytterst relevant – särskilt i tider då fyra av tio riksdagsledamöter tycker att demokratin är hotad, enligt en ny undersökning från Novus.
Det är synd att demokratidebatten ofta handlar om andra saker än just det parlamentariska systemet.
Exempelvis kan man fråga sig om det behövs mer tröghet i beslutsfattandet. Det anser företrädare för organisationen MR-stiftelsen, som på DN Debatt (25/3 2018) skriver att skyddet för grundläggande rättigheter måste stärkas.
I dag kan grundlagsändringar genomföras genom två riksdagsbeslut med enkel majoritet och med ett mellanliggande val, som kan vara ett extraval.
Det anser debattörerna är ett för tunt skydd mot antidemokratiska krafter. Det ska inte gå att lättvindigt rösta bort regeringsformens deklaration att all offentligt makt utgår från folket. I stället borde principen vara kvalificerad majoritet, och möjligheten att ha extraval för att ändringen ska godkännas bör skrotas. Det är en bra idé.
Debattörerna lyfter även andra förslag som skulle öka den demokratiska legitimiteten.
Ett exempel är tillsättningen av myndighetschefer, som i dag ligger på regeringens bord. Det gör att uppenbart olämpliga chefer för viktiga poster, som exempelvis rikspolischefen eller chefen för Säpo, inte har direkt förankring i riksdagen. Att, som MR-stiftelsen föreslår, låta ett utskott ha veto mot regeringens kandidat till en myndighetspost vore därför rimligt. Likaså bör makten att utse domare ligga hos justitieutskottet och inte hos regeringen.
Demokrati är mer än fluffiga, fina ord och värderingar.
Hashtags i all ära men för att demokratin ska fungera sunt är det viktigare med en god infrastruktur i det politiska beslutsfattandet.
Karin Pihl, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån