Vi lever i en värld där en miljard människor går och lägger sig hungriga. Vi lever i ett land där cirka 800 000 hektar jordbruksmark inte längre används. Vi har en omfattande nettoimport av mat från andra länder, till och med från andra världsdelar. Samtidigt tas produktiv åkermark ur produktion för att bebyggas med bostäder och vägar, för närvarande handlar det om cirka 700 hektar per år.
Jordens befolkning ökar med 90 miljoner människor om året. FN:s livsmedelsorgan FAO säger att världens livsmedelsproduktion måste öka med 40 procent till 2050 för att tillgodose den ökning av efterfrågan som är en följd av en ökande och rikare befolkning med förändrade matvanor (= ökad köttkonsumtion).
Ny åkermark röjs ur bland annat regnskog. Förutom att det är miljömässigt helt oacceptabelt är marken mager. Alltså ska jordens befolkning dela på allt mindre och magrare åkermark. Därför är det en paradox att jordbruk hotas av nedläggning, inte minst här i Västerbottens län.
Samtidigt räcker den nuvarande produktionen för att mätta all världens magar. Hunger beror i dag i första hand på en orättvis fördelning av maten. Hur försörjningsläget ser ut längre fram är ovisst. Bland annat klimatförändringarna gör situationen svårbedömd. Men försörjningen är inte en matematisk fråga, en viss överproduktion med lageruppbyggnad måste finnas för att kunna stå emot olika typer av störningar i den globala livsmedelsproduktionen. Sverige behöver en strategi för att förhålla sig till detta.
Ett annat skäl är sårbarhet. Att andra länder ska försörja oss väcker hos många en känsla av otrygghet. Samtidigt är det globala livsmedelssystemet baserat, liksom transportsektorn, på ökande användning av billig fossil energi. Det ställer till miljöproblem och gör systemet sårbart för en snabb ökning av oljepriset. Samhällets totala beroende av elektricitet ger en fingervisning om sårbarheten för vår livsmedelsförsörjning. Sverige behöver en strategi att möta den situationen.
Sverige ligger långt framme vad gäller miljö- och djurskyddskrav. När vi importerar livsmedel och foder, exporterar vi samtidigt miljöproblem och djurlidande. Bristen på vatten är ett allt mer överskuggande problem för en stor del av världens länder. Att vi ska minska det ekologiska fotavtrycket från vår konsumtion behöver inte betyda att vi ska minska vår produktion. Sverige behöver en strategi för att hantera detta.
Miljöpartiet vill ha ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar jordbruk som gör oss till en nettoproducent av mat globalt sett. Sveriges jordbruksmark ska i första hand användas för att producera livsmedel.
Kew Nordqvist(MP) riksdagsledamot för Jönköpings län, jordbrukspolitisk talesperson
Maalin Wikström(MP) gruppledare Miljöpartiet de gröna i Skellefteå