Kravställare. Jan Björklund vill att Alliansen ska göra upp om migrationspolitiken inbördes innan en blocköverskridande uppgörelse.
Liberalerna säger nej till att ingå i en Alliansregering om Moderaterna och Socialdemokraterna ensidigt gör upp om migrationspolitiken.
Det beskedet gav partiledaren Jan Björklund på måndagen (Dagens Nyheter 7/5 2018).
Björklund hänvisar till skatteuppgörelsen 1981, den som kallades ”den underbara natten”. Fälldin-regeringens budgetminister Rolf Wirtén, folkpartist, förhandlade fram en uppgörelse med Socialdemokraternas Kjell-Olof Feldt. Moderaterna var kritiska till innehållet och lämnade regeringen.
Uttalandet visar på den kil som migrationspolitiken slagit inom Alliansen.
Redan för några veckor sedan, när Centerpartiet meddelade att de tänkte rösta för regeringens ”gymnasieamnesti” för 9 000 afghanska ungdomar, gav Moderaternas Ulf Kristersson ett tydligt besked. ”En röst på Moderaterna är inte en röst på Centerpartiets migrationspolitik”, skrev han på Facebook.
Budskapet upprepades efter söndagens partiledardebatt i SVT (6/5 2018): Socialdemokraterna och Moderaterna ska vara basen i en uppgörelse. Övriga partier är välkomna på de premisserna.
En borgerlig regering utan Liberalerna skulle vara svagare. Partiet har viktig kompetens i skolfrågorna som skulle gå förlorad.
Björklunds hållning är därmed djupt problematisk för Allianssamarbetet. Visst har han rätt i att en regering formellt sett måste vara enig för att lägga fram en proposition. Men små partier måste också ibland, som Miljöpartiet fått göra ett antal gånger under mandatperioden, inse hur mycket förhandlingsutrymme som finns.
Med all sannolikhet kommer det även efter valet att finnas en bred majoritet i riksdagen för den mer restriktiva politik som Socialdemokraterna och Moderaterna vill se. Liberalerna och Centerpartiet kommer som mest att kunna påverka på marginalen.
När valet står mellan att acceptera det läget, och att ställa ett ultimatum som splittrar ett historiskt framgångsrik borgerligt samarbete, är det mycket synd att Jan Björklund väljer det senare.
En borgerlig regering utan Liberalerna skulle vara svagare. Partiet har viktig kompetens i skolfrågorna som skulle gå förlorad.
Det tycks vara det enda partiet som insett vikten av fortsatta reformer på området, exempelvis av läroplanerna. Liberalerna har också kloka uppfattningar inom den ekonomiska politiken och i bostadsfrågorna som förtjänar uppmärksamhet.
Nu väljer man i stället att riskera sitt inflytande och det borgerliga samarbetet.
Förmodligen överlever Alliansen ändå. Men Jan Björklund har bidragit till att slå den migrationspolitiska kilen allt djupare.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån