Karen Horn är ekonom, journalist och författare, en framstående tänkare i såväl den tyska som den europeiska politiska debatten.
Nyligen besökte hon Sverige för att hos forskningsinstitutet Ratio och Mont Pelerin Society föreläsa om populismens framväxt.
En hörnsten i din forskning är att växande populism inte beror på en ekonomisk förändring, utan på en kulturell. Vad menar du med det?
– Att det inte är fattigdom, ojämlikhet eller brist på ekonomiska möjligheter som gör folk mottagliga för populistiska krafter. Det handlar snarare om en oro inför det moderna samhället. En stor del av befolkningen känner sig vilsna i dagens kulturella sammanhang.
– De har till exempel inte accepterat idén om jämställdhet mellan könen. De är obekväma med öppna gränser. De är religiöst intoleranta. De drömmer sig tillbaka till en tid som de tänker sig hade ordning, hyfs, jämlika skolor, stabila familjer. I sorgen över detta blir många reaktionära, och stolta över det. Rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi och sexism är de olika nyanserna av den reaktionen.
Samtidigt har vi också sett ett ekonomiskt skifte. Många som röstade på Donald Trump i USA har inte sett en förbättring av sin ekonomiska situation under sin livstid.
– Det är sant. Jag säger inte att de ekonomiska aspekterna är oviktiga. De spelar förstås en roll och ger näring till den kulturella förändringen. Men det är viktigt att förstå att ekonomi inte är huvudförklaringen – det finns inget stöd för det i forskningen.
– Stagnation i breda grupper är förstås inget som hjälper, men det är varken ett nödvändigt eller tillräckligt villkor för växande populism. Besvikelse över bristande ekonomiska möjligheter är vanligt, men det är långt därifrån till den typen av reaktion som vi nu ser.
Hur tycker du att man ska hantera populistiska krafter i den offentliga debatten?
– Först och främst: bli inte provocerad av lögner eller personliga påhopp. Våga ta debatten. Duellen mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen i det franska presidentvalet var däremot en läxa i hur man handskas med sådana här krafter. Hon ljög, förolämpade honom, avbröt hela tiden och använde sig av varenda fult knep i boken. Men Macron höll sig lugn, avslöjade hennes lögner och presenterade fakta för tittarna. Perfekt hanterat.
Finns det ett tak för hur mycket populistiska krafter kan växa?
– Det finns inget fast tak. Deras politiska marknadsandelar beror mycket på vilka frågor de fokuserar på. Deras tillväxt tycks ha stannat av på runt 30 procent. I Ungern och Polen är populisterna nu starka nog att förändra eller avskaffa institutioner de ogillar. Men pendeln har redan börjat svänga tillbaka. Macrons rörelse ”En Marche” är ett bra exempel. Ingen kan säga om det lyckas, men jag tror att det är rätt väg att gå.
Joakim Broman
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån
Bli inte provocerad av lögner eller personliga påhopp. Våga ta debatten.