Äntligen.
Så kände jag när Europeiska kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt tal om tillståndet i unionen sa att vi behöver stärka de lagliga vägarna in i Europa.
Lagliga vägar in i Europa är ett krav som jag, och många med mig, tog upp redan i valrörelsen till EU-parlamentet för tre år sedan. Genom EU:s asylkontor i andra länder, i Nordafrika, i Mellanöstern, i Amerika och i Asien, skulle människor kunna lämna in sin ansökan där och prövningen av asylskälen skulle kunna påbörjas.
Därmed skulle det finnas ett alternativ till de livsfarliga resorna över Medelhavet för människor som flyr för sina liv. Det skulle dessutom vara bra för den normala arbetskraftsinvandring som vi behöver till den åldrande kontinenten Europa.
Detta var bara ett av många ämnen i Junckers linjetal. Ett tal som varje år uppmärksammas och som betyder en hel del för arbetet i EU:s institutioner.
Den här gången kunde han kosta på sig att vara lite mer optimistisk än förra året. Den ekonomiska utvecklingen går åt rätt håll med en tillväxt på två procent, den allvarliga flyktingkrisen har tillfälligt hanterats och kommissionen kan nu fokusera på förslag för framtiden.
Detta nämnde Juncker utan att skygga för de stora svårigheter som kvarstår och som måste åtgärdas.
Jag är speciellt nöjd med att han lyfte de sociala frågorna. Utan ett EU-samarbete som tar hänsyn till människors behov av trygga anställningar, lika lön för lika arbete på samma plats och fackliga rättigheter – men som också erkänner medborgarnas tillgång till skola, sjukvård och omsorg – så överlever inte unionen.
Ett EU-samarbete som inte ser till människors grundläggande behov kommer aldrig att få nödvändigt stöd.
Då riskerar vi i stället att människor vänder sig till inskränkta nationalistiska politiska partier som gärna vill se EU-samarbetet kollapsa.
Därför har jag svårt för dem som säger att EU inte ska lägga sig i sociala frågor. Visst är de sociala välfärdsfrågorna en nationell kompetens, och visst utgör varje land en egen arbetsmarknad med egna regler – men det räcker inte. Vi har en gemensam marknad med fri rörlighet och om denna ska fungera krävs gemensamma regler.
Jag märker det inte minst i mitt uppdrag att ta fram nya regler för vägtransporterna i Europa (cabotagetrafiken). Utan gemensamma regler kan vi aldrig få en vägtransportsektor med rättvis konkurrens och rimliga villkor för de anställda. Då kan oseriös beställare av transporter fortsätta att bidra till den sociala dumpingen.
Lite befriande var det därför att höra Jean-Claude Juncker säga att lika lön för lika arbete på samma plats ska gälla och för att den sociala dumpingen ska uppgöra måste medlemsländerna komma överens om sociala rättigheter och gemensamma regler.
Vi har lång väg att gå innan vi har ett socialt Europa – men det känns bra att det går med små steg framåt.
Jens Nilsson
socialdemokratisk Europaparlamentariker
Den allvarliga flyktingkrisen har tillfälligt hanterats och kommissionen kan nu fokusera på förslag för framtiden.
