När jag i början av december förra året träffade de sju socialdemokratiska partierna på västra Balkan kände jag optimism.
Där fanns en vilja till samarbete, och ett gemensamt dokument om den demokratiska utvecklingen i varje land, som präglades av övertygelsen om att ”det hänger på oss själva”. Att de måste bygga tillit och genomföra reformer och samarbeta närmare med EU. En av de tongivande ledarna är Makedoniens premiärminister Zoran Zaev.
Nu får man dessutom draghjälp av EU:s ordförandeland Bulgarien som har stabilitet på västra Balkan som en av tre prioriteringar under det kommande halvåret. Ett toppmöte är planerat till början på maj, och jag blir inte förvånad om antalet länder på västra Balkan som ansöker om medlemskap i EU då är uppe i fyra.
Varje lands framstegsrapport, som presenteras april, kommer att visa att stora framsteg har gjorts. Det handlar om ny lagstiftning för demokratiska val, om ordning och reda i rättsväsendet, en ny sociallagstiftning, nytt utbildningssystem, satsningar på kampen mot korruption och mycket annat.
Olika länder har nått olika långt, men i de flesta går utvecklingen åt rätt håll.
Under ytan råder dock fortfarande misstro mellan olika befolkningsgrupper, en misstro som nationalistiska och högerextrema krafter gör allt för att underblåsa.
Men de goda krafter som arbetar för en demokratisk utveckling tycks just nu vara starkast.
Samtidigt agerar länder som Ryssland, Turkiet och andra i ett försök att störa den positiva utvecklingen. Det är något EU måste vara klar över och gripa in för att stödja den goda utveckling som nu sker.
EU och dess ordförandeland Bulgarien talar mycket om stabilitet på västra Balkan som det viktigaste målet – och det är begripligt.
Vad som händer i dessa länder påverkar säkerheten i hela Europa.
Men en långsiktig stabilitet i regionen förutsätter en demokratisk och social utveckling där människor känner tillit och optimism inför både sin egen och landets framtid.
Det finns ingen stabilitet utan demokrati och sociala framsteg. Därför måste också respekten och samarbetet mellan de olika folkgrupperna öka.
Det är ingen enkel resa de har framför sig, men det positiva är att den redan har påbörjats.
Nu finns det en chans att vi får se det våras för demokratin i länderna på västra Balkan. Det är min övertygelse.
I maj vet vi om jag har rätt.
Jens Nilsson