STOCKHOLM 1928-09-17 Karl Kilbom ( senare ledare fˆr utbrytarpartiet Socialistiska partiet och Sveriges socialistiska parti ) h‰lsar p de sina som delar ut valsedlar fˆr SKP, Sveriges kommunistiska parti uanfˆr en vallokal vid riksdagsmannavalet 1928. Orginal bildtext: Kalle Kilbom inspekterar sina trupper under slaget. Foto SCANPIX kod 190 *
När du läser dessa rader har alla gjort sitt val – att inte gå och rösta är ju också att välja.
Hur det gått kan du läsa på annan plats i tidningen. Den här krönikan ska nämligen inte handla om valresultatet eller om valet som sådant, utan titta lite på valrörelsen, som varit …
– Annorlunda, jag vet inte riktigt på vilket sätt, men annorlunda …
Som Kenneth Andersson, landstingspolitiker från Ersmark, sa när vi stötte på varandra utanför Norran för ett par dagar sedan.
Jag skulle vilja säga att valrörelsen har varit fränare än på mången god dag. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har till exempel mötts av både det ena och det andra på sin resa Sverige runt. Inte för att jag gillar hans politik – högerpopulism med främlingsfientliga och rasistiska inslag – men för mig går gränsen någonstans vid ryggar som vänds mot honom i protest mot en i vissa stycken omänsklig politik.
Jag skulle också vilja säga att valrörelsen präglats av en sällan skådad önskan att bli publicerad på debattplats i Norran. En vanlig månad brukar två–tre debattartiklar ramla in i inkorgen varje dag, sista månaden innan valet var de ibland tio, ibland tjugo stycken. Trevligt att kunna konstatera att politiska partier, enskilda politiker och allehanda organisationer fortfarande anser att media är en viktig kanal för att föra ut ett budskap.
Mindre trevligt har det varit med de debattörer, ingen nämnd och ingen glömd, som medvetet eller omedvetet, trixat och trollat med siffror och fakta till den grad att sanning förvandlats till osanning och osaklighet. Ett antal debattartiklar har också returnerats med frågan: stämmer verkligen det här, kan du ange källa. Vissa har gjort det, andra inte, vilket jag tar som intäkt för att alla konstiga påståenden inte har varit omedvetna.
Trist, naturligtvis, men så är det …
Slutligen: Heder åt Skelleftepolitikerna Lorents Burman (S) och Andreas Löwenhöök (M) som i sina slutanföranden vid fredagens torgdebatt inledde dessa med att säga ungefär så här: Oavsett vad du röstar på, gå och rösta för demokrati är inte alla förunnat. Det finns fortfarande människor i andra delar av världen som offrar sina liv för rätten att gå och rösta.
Det värmde i varje fall ett frisinnat hjärta …