I Dorotea och Vilhelmina finns aktuella undersökningstillstånd avseende bland annat bly och uran i alunskiffer. Om alunskiffern krossas frigörs tungmetaller och radioaktiva ämnen som utgör ett allvarligt hot mot markområden, grundvatten och odling under överskådlig tid. Därför bör ett kommunalt veto införas när det gäller prospektering som syftar till mineral- eller gasutvinning ur alunskiffer. Det kräver tio kommunalråd från Åre i Jämtland till Tomelilla i Skåne tillsammans med storjordbrukaren Carl Piper.
Konventionell gruvdrift i urberg är en viktig näring, inte minst i Sverige. Våra alunskiffrar har däremot fredats från exploatering sedan 1970-talet. Men till följd av Sveriges extremt exploateringsvänliga minerallagstiftning står nu en lång rad utländska prospekteringsföretag i kö för att få påbörja utvinning av bland annat uran och fossilgas ur alunskiffer.
När alunskiffern bryts sönder frigörs förutom fossilt kol och svavel ett stort antal tungmetaller och radioaktiva ämnen med potential att förgifta omgivande sjöar, vattendrag, grundvatten och markområden i tusentals år.
Erfarenheterna av exploatering av alunskiffrar avskräcker. Ett exempel är urangruvan i Ranstad i Västergötland med verksamhet under 1960-talet. Totalkostnaden för att reducera miljöskadeverkningarna uppskattas till en halv miljard kronor. För att försöka stoppa läckaget av radioaktiva ämnen och för evigt lättlakade tungmetaller har man täckt berget av krossad alunskiffer med ett två meter tjockt lager av bentonitlera, kalksten och morän.
Enligt prospekteringsföretagen är dagens metoder för brytning av alunskiffrar säkra. Detta motbevisas av den pågående miljökatastrofen vid finska Talvivaaragruvan, som startades för bara några år sedan. Där har bland annat nickel utvunnits ur svartskiffer, vars egenskaper är jämförbara med alunskifferns. Trots tillgång till modern kunskap och ny teknologi har verksamheten orsakat vad som beskrivs som en av Finlands värsta miljökatastrofer.
En annan hantering som riskerar att frigöra alunskifferns tungmetaller och radioaktiva ämnen är utvinning av så kallad skiffergas. Metoden kallas för hydraulic fracturing eller ”fracking” och har trots sin korta historia redan medfört stora miljöproblem i form av förstörda vattentäkter och landskap där den tillåts, exempelvis i USA.
Utöver detta är det oförsvarligt att ödelägga bördig jordbruksmark för överskådlig framtid. Stora områden med alunskiffrar finns i Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Jämtland, sydligaste Lappland samt på Öland. Just här finns Sveriges bördigaste odlingslandskap, vilket beror på att alunskiffern normalt förekommer tillsammans med kalksten.
Det är vi som bor och verkar i de berörda kommunerna – och våra barn – som kommer att få leva med konsekvenserna om våra alunskiffrar bryts sönder. Därför bör kommunerna ha rätt att stoppa undersökningar som syftar till utvinning ur alunskiffrar.
Det är hög tid att inse den stora skillnaden mellan exploatering av alunskiffer och konventionell gruvdrift i urberg. Inför ett kommunalt veto mot all slags prospektering i alunskiffer.
Carl Piperjordbrukare, initiativtagare till kommunuppropet
Lars Ahlkvist(M) kommunstyrelsens ordförande, Hörby
Annsofie Andersson(S) kommunstyrelsens ordförande, Östersund
Magnus Björkman(M) kommunstyrelsens ordförande, Tomelilla
Ulf Eriksson(C) kommunstyrelsens ordförande, Falköping
Curt B Gustavsson(S) kommunstyrelsens ordförande, Tidaholm
Katarina Jonsson(M) kommunstyrelsens ordförande, Skövde
Lisbeth Lennartsson(C) kommunstyrelsens ordförande, Borgholm
Leif Nord(M) kommunstyrelsens ordförande, Åre
Karin Paulsson(S) kommunstyrelsens ordförande, Berg
Maria Söderberg(C) kommunstyrelsens ordförande, Krokom