Ifrågasättandet är berättigat

Märkligt att kulturen inte anstränger sig för att lyfta konstnärer med skiftande talang.

Not Found2013-01-18 05:53
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på Mikael Bengtssons ledare ”Lyft fram bygdens stora” publicerad i Norran och på norran.se torsdagen den 10 januari 2013.

Att alla ska behandlas lika, likställighetsprincipen, hade de flesta av kommunfullmäktiges ledamöter inte tänkt på. Eller som ledarskribenten Mikael Bengtsson citerar ur kommunlagen: ”Kommunen ska behandla alla lika och får inte favorisera eller gynna vissa.”

Sture Meijer är fortfarande verksam, och det gör, anser jag, att ifrågasättandet är berättigat. Det är inget angrepp på honom personligen. Snarare är det beslutsfattarna som ska lastas för ett ogenomtänkt beslut. Mottagandet av samlingen visade sig i förlängningen innebära mycket mera ansvar än Ja-sägarna kunnat förutse.

Mikael Bengtsson skriver: ”Lyfta fram de stora”. Jag anser dock: lyft inte bara fram en stor. Det märkliga ligger i att kulturen inte anstränger sig för att lyfta konstnärer med skiftande talanger i vår bygd för att visa på resurserna. Ja, allting har två sidor i vår värld, och donationer är tillåtna, men den debatten tar vi sedan.

I interpellationssvaret står det: ”Utslaget i tiden blir kostnaderna inte så stora, eftersom den (Meijerrummet) ligger i anslutning till konsthall, museum och reception. Ingen extra personal krävs för att sköta samlingen”. Min bedömning är dock en annan. Visst är det personalkrävande, en omhängning av tavlor gör man inte på en kafferast. I väntan på att fullmäktige ska ta ställning till min motion har vi ett och annat att tänka på.

Marika Wallgren(KD)

kommunfullmäktigeledamot och ersättare i kulturnämnden

Svar direkt: Marika Wallgrens interpellation/motion är principiellt intressantare än vad den är realistisk. För hade hennes tankegångar fått stöd i fullmäktige – vilket de inte kommer att få, den församlingen är klok nog att säga nej till orealistiska förslag – hade det i princip inneburit en dödsdom över stora delar av Skellefteås kulturliv. Inga utställningar, inga teaterföreställningar, inga dansföreställningar, inga konserter, ingenting, för hävdar man den kommunala likställighetsprincipen i ett fall måste man hävda den i alla andra där kommunala pengar är inblandade. Eller menar Marika Wallgren att den kommunala likställighetsprincipen bara gäller donationer. Därtill hade det varit tacknämligt om jag i fortsättningen blir korrekt citerad.

Mikael Bengtsson

politisk redaktör på Norran