Att människorna som odlar vår mat ofta själva inte har tillräckligt mycket att äta är oerhört upprörande.
Det skriver hjälporganisationen Oxfam på sin hemsida där man presenterar siffror som pekar på att utvecklingen går åt fel håll för många av världens fattiga bönder.
I rapporten ”Ripe for change” visar Oxfam på de stora vinster som de största livsmedelsbolagen gör samtidigt som många av odlarna inte har en lön det går att leva på.
Till exempel säger 90 procent av kvinnorna på vindruvsodlingar i Sydafrika att de inte haft tillräckligt med mat den senaste månaden. Samma sak säger 75 procent av de kvinnliga jordbruksarbetarna i Italien.
När jag googlar runt ser jag ännu tydligare hur de stora bolagen, i den rika delen av världen, fortsätter att pressa priserna för de fattiga bönderna. I vissa fall får de bara fem procent av det slutliga priset på varan.
Men vad händer när jag kommer in på ICA eller Coop och ska handla?
Jo, jag lockas, som de flesta andra, av extrapriser och lågprisvaror samtidigt som jag vill vara en medveten konsument som väger in mycket mer än bara priset.
När jag googlar runt ser jag hur de stora bolagen, i den rika delen av världen, fortsätter att pressa priserna för de fattiga bönderna.
Om jag vill försäkra mig om att bönderna, som producerat råvarorna till den produkt som jag ska köpa, har fått en dräglig lön finns det ofta ingen information att få, med några få undantag. Kaffe, te, bananer, choklad med flera är produkter kan vara märkta Fairtrade, en garant för att odlarna fått skälig betalning.
I vissa fall behöver det inte vara dyrare att köpa Fairtrade. Men även om kaffekoppen skulle vara några öre dyrare så tycker jag att det är värt det.
När jag på 1990-talet arbetade för Lutherhjälpen satsade vi mycket på att sprida kunskap och information om rättvisemärkta varor.
Även om det varit trögt ibland är det glädjande att många församlingar säljer rättvisemärkta produkter och att Skellefteå är en Fairtrade-certifierad kommun.
Tyvärr är vi privatkunder inte lika väl certifierade som vad många kommuner och församlingar är.
Som konsumenter har vi makt. Exemplet ovan, att 90 procent av vingårdsarbetarna inte fått tillräckligt med mat den senaste månaden känns skrämmande.
Tänk om alla svenskar som köper sydafrikanskt vin bara skulle köpa det som var Fairtrade-märkt. Då skulle många vingårdsägare vilja bli godkända som leverantörer av Fairtrade-viner och lönerna för arbetarna skulle stiga.
Om vi fick träffa familjerna till kaffebönderna som inte har tillräckligt med mat på bordet, eftersom de inte får skäligt betalt för sin gröda, skulle det vara lättare att välja Fairtrade-märkt kaffe på ICA eller Coop.
Lite kompistryck skulle också kunna förändra våra köpvanor. Om vi till exempel frågade våra vänner när de bjuder oss på kaffe om det är rättvisemärkt eller inte skulle säkert många fler köpa Fairtrade.
Vi kan inte ta bort alla orättvisor i världen, men vi kan ta steg mot att göra världen lite drägligare för bönder som inte alltid har mat på bordet.
Hans Marklund, präst