Kanske är det vanskligt för en man som närmar sig 60 år att tala om andras ”gubbiga” kultur, men jag hittar inte något bättre ord. Eller vad ska man kalla den uthålliga, högljudda kampanj som männen i LO:s ledning länge drivit mot kvinnors företagande?
Ett bakslag för kvinnors företagande kom med industrialismen när männen behövdes i fabrikerna och kvinnorna fick återgå till hemmet. När sedan den svenska välfärdsmodellen växte fram tog kommuner och landsting över återstoden av kvinnors företagande i välfärdssektorn.
Men inlåsningen i offentlig sektor lyckades inte kväva entreprenörsandan – sedan 1990-talet har den återigen öppnats upp. Tusentals kvinnor har gått från anställning till företagande och på det sättet berikat och utvecklat den svenska välfärden.
Men det är inte alla som gillar utveckling – bakåtsträvarna i LO-borgen tycks inte vilja ge utrymme åt den välfärdssektor som så många andra applåderat. I dag är vi återigen i en situation där LO med sin i huvudsak manliga ledning i spetsen har lyckats pressa tillbaka kvinnors företagande. Med kirurgisk precision träffar förslag om ”non profit”, krav på särskilda driftsformer och andra regler som försvårar företagande just de branscher där kvinnors företagande är vanligast.
Genom att måla upp bilder om orättfärdiga vinster, multinationella bolag (i själva verket har 93 procent av vårdföretagen färre än 20 anställda) och riskkapital kommer man, om uppsåtet lyckas, tvinga entreprenörer att driva verksamhet utan att få tjäna pengar.
Entreprenörer som Jane Lindell Ljunggren på Hattstugans äldreboende på Gotland, Solveig Sunnebo som utvecklat succén med mobila förskolor, och Christina Wahlström som startade Mamma Mia mödravård. Utöver vinstförbudet kommer dessa entreprenörer dock att få behålla alla sina lån, långa arbetsdagar och den dagliga utmaningen att utveckla medarbetare samtidigt som man måste lyckas bli vald av sina ”kunder”. I praktiken en situation som få accepterar i det långa loppet. Något som gubbarna i LO-borgen är högst medvetna om.
Vi har fortfarande en starkt segregerad arbetsmarknad där kvinnor ofta jobbar med utbildning, vård och omsorg. Genom att konsekvent motarbeta privat välfärd konserveras strukturer som förminskar kvinnors möjlighet att förverkliga sina idéer, skapa tillväxt i samhället, ha lönekarriärer och bygga upp egna tillgångar. Kvar blir det sedvanliga löftet från LO om kvinnopotter för lågavlönade i offentlig sektor i nästa avtalsrörelse. Industrialismens ”tillbaka till spisen” har ersatts av ”tillbaka till offentlig anställning”.
Jag har i många år haft daglig kontakt med flera entreprenörer som varje dag gör skillnad för barn, blivande mödrar, gamla och sjuka. Jag har på nära håll sett den kraft och det engagemang som flera gånger om övertumfar att det någon gång går snett. Så från en gubbe till en annan; Karl-Petter Thorwaldsson, du har fortfarande chansen att göra om och göra rätt. Ta plats i historien som en LO-ordförande som lyssnar på kvinnor.
Ulf Lindbergnäringspolitisk chef på Almega