För många är den 13 augusti första dagen på jobbet efter semestern.
För andra är det starten på något vi väntat på i fyra år – valrörelsen.
Rena rama julaftonen för oss politiker. Vanligtvis skulle jag säga att det är som julafton, midsommar, cocktail hour och tid hos massören samtidigt – en dröm. Men i år är valrörelsen långt ifrån lika lockande som den brukar vara.
Inte av politiska skäl; åsikterna och förslagen för en bättre morgondag i Skellefteå sitter på plats och är finpolerade.
Inte av sociala skäl; det finns varken person eller parti som ger ett uns till oro.
Att lusten inte är på topp är av en anledning som egentligen är den enda anledningen till att en politiker bör oroa sig inför ett val: väljarnas motivation.
En galning, en enda stor röra och ett skämt. Inte så konstigt att folks förtroende för politiken sviktar.
Under den gångna mandatperioden tycker jag mig ha uppfattat ett växande förakt mot politik i största allmänhet. Likaså ointresset för de lokala frågorna.
Undantaget är nu när det vankas val. Då tycker folk till. Men det verkar inte som att något politiskt förslag duger. Allt vad vi politiker tycker är valfläsk och ingenting annat.
Att politikerföraktet grott sig fast finns det enligt mig tre naturliga förklaringar till: Trump, Brexit och Isabella Lövin.
En galning, en enda stor röra och ett skämt. Inte så konstigt att folks förtroende för politiken sviktar.
Men missnöjet och ointresset för lokalpolitiska ambitioner är något som ger anledning till självrannsakan. Har vi verkligen varit så otydliga och lata att vi inte nått fram med tillräckligt många vettiga förslag de senaste fyra åren?
Detta knyter jag inte till ett enskilt parti, utan till samtliga. Kontaktnätet bekräftar känslan. Ingen känner direkt att de åker kärlekstunneln med väljarna det här valet.
Samtidigt som politiken är problemet är jag övertygad om att problemet endast kan lösas av politiken. Jo, för jag tror varken på anarki eller på folkomröstningar.
Min övertygelse är att den här valrörelsen kommer att och måste handla om tydlighet och raka svar. Det innebär även ett hårdare debattklimat med svar på samhällsproblem som säkerligen kommer att chocka en och annan.
Otäckt säger någon, fräscht säger jag. I slutändan måste vi nog inse, var och en, att det inte finns perfekta lösningar på allt. Däremot måste det finnas lösningar överhuvudtaget. Så länge väljare ser allt som politiker föreslår som skit eller obetydligt försätts vi i ett vakuum. Där vill vi inte vara.
Man är ju faktiskt hellre otäckt fräsch än skitigt obetydlig.
Micaela Löwenhöök, ordförande Moderaterna i Skellefteå