Skjutningarna i Annapolis sker i en tid av hatretorik, inte minst från president Donald Trump, riktad mot journalister.
I torsdags nåddes vi av nyheten att en man gått in på en tidningsredaktion i USA och mördat fem personer och skadat två.
The Capital Gazette, som tidningen heter, har hotats på sociala medier så sent som i torsdags, säger Bill Krampf, biträdande polischef i Anne Arundel County, till CNN. Han säger också att hoten ”antydde våld”.
Med reservation för att vi inte ännu känner till det exakta motivet för just detta dåd, kan man ändå konstatera att attacken mot The Capital Gazette kommer i en tid då amerikanska pressfrihetsgrupper har rapporterat om ett ökat antal fysiska våldshandlingar mot reportrar. Detta så till den grad att flera olika grupper som arbetar med pressfrihetsfrågor gått samman och startat en sajt (U.S. Press freedom tracker) där de dokumenterar och följer övergrepp mot pressfriheten i USA.
Den här typen av statistik har tidigare främst handlat om länder som Turkiet, Venezuela och Azerbaijan, och få hade nog trott att ett land som USA skulle behöva övervaka brott mot journalister på detta sätt.
Men det kanske inte är så konstigt? Den här typen av attacker, hot, hat och trakasserier sker nämligen inte i ett vakuum.
Om landets president kallar journalister för ”lägsta sortens människor”, ”lögnare” och att de ”är sjuka människor som förstör vårt land”, så är det naturligtvis inte helt otroligt att någon som redan umgås med dessa tankar också drar slutsatsen att våld mot dessa ”förrädare” närmast är att betrakta som en god handling.
Just detta vittnar serieskytten John Ausonius om i boken ”Lasermannen – En berättelse om Sverige”. Att han inspirerades av tidsandan under 90-talet, med bland annat Ny Demokrati i riksdagen, och hur han upplevde att han hade ett mandat att begå dessa dåd.
Den här typen av attacker, hot, hat och trakasserier sker nämligen inte i ett vakuum.
Tidigare i veckan släpptes rapporten ”Hatets anatomi” som Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) gjort på uppdrag av branschorganisationen Tidningsutgivarna (TU).
FOI har tittat på fyra olika digitala miljöer; Avpixlat, Flashback, Nordfront och Samhällsnytt mellan 1995 och 2018. Totalt handlar det om mer än 6,5 miljoner kommentarer och inlägg.
I dessa kommentarer namnges 752 journalister och 355 av dessa förekommer i sammanhang som också uttrycker hat.
En intressant slutsats som FOI drar är att det näthat som drabbar journalister till stor del sprids av en mycket liten grupp personer. Överlag är det bara ett tiotal användare på varje sajt som står för 20-30 procent av allt hat mot journalister.
Det som vid en första anblick alltså kan se ut som en hatstorm, kan i praktiken handla om några få väldigt högljudda individer.
Skuggans storlek beror alltid på var man står.
Det ska dock inte förringa problemen med detta hat. Oavsett omfattning drabbas den enskilde journalisten hårt och på sikt är detta ett reellt hot mot vår dyrbara demokrati.
Det räcker nämligen med att en person upplever sig ha "mandat" att ta saken i egna händer.