Jag är uppväxt i en företagarfamilj och vet att vinst är en förutsättning för företagandet.
Det jag får allt svårare med är att man jämställer tillverkning av korv och guld med hur vi producerar vård, undervisning och omsorg. Att vi blir kunder i stället för elever och patienter är ett språkbruk som jag ogillar.
Jag kan förstå att läkare, sköterskor och lärare kan bli trötta på att arbeta i stora politikerstyrda organisationer och vill starta eget. Det jag inte kan förstå är hur börsnoterade riskkapitalbolag kan tillåtas att köpa och sälja verksamheter som skolor och sjukhus.
Nästan allt som har med vård, skola och omsorg att göra startade en gång i olika kyrkor. Därför kan det vara intressant att fundera på hur vårt samhälles rötter ser ut.
Profeterna i Gamla testamentet var ofta skoningslösa mot de som svek de svaga i samhället. Gång på gång nämns änkan, den faderlöse och flyktingen som exempel på de som behöver skydd och omsorg. Jesu uppträdande mot sin samtids utstötta – spetälska, samarier, äktenskapsbryterskor med flera – pekar på samma sak.
Denna moraliska plikt som gällde både kollektivet och individen borde gälla även i dag.
Tyvärr tror jag att det moderna språkbruket om kunder och vinster leder oss bort från denna kristna grundtanke.
Marknaden är bra på att producera varor och tjänster och om verksamheten inte går med vinst försvinner produkten eller tjänsten från marknaden. Men behovet av vård, skola och omsorg kommer aldrig att försvinna och det är våra skattepengar, inte duktiga företag, som skapar vinsterna.
Jag betvivlar inte att de allra flesta som jobbar i privata företag inom vård, skola och omsorg gör sitt allra bästa. Säkert gör också en del privata företag ett bättre jobb än vad som åstadkoms inom offentlig sektor.
Men för mig är inte frågan vilken vårdcentral eller vilken skola som gör det bästa jobbet. För mig är frågan mycket större än så. Nämligen hur vi håller ihop vårt samhälle och hur utvecklar vi samhällets tjänster så att alla får så lika behandling som möjligt?
Om de lönsamma eleverna och de lönsamma patienterna går till privata aktörer vad händer då med de mindre lönsamma och de resurskrävande?
På sikt tror jag att den allvarliga målkonflikt som finns mellan vår kollektiva och vår privata plikt och företagens vinster på detta område kommer att skapa ett helt annat samhälle än det vi vant oss vid i dag.
Frågan är om vi ska fortsätta på den inslagna vägen med dagens marknadstänkande.
Att inget annat land i världen, än så länge, verkar har gått så långt som Sverige på detta område tycker jag är en allvarlig tankeställare.
Hans Marklund