Hans Marklund: Valfriheten har ett pris

Krönika. Alla vill vi att våra barn ska få den bästa undervisningen, att vi ska få bra vård så snabbt som möjligt och därtill få mycket pengar kvar i egna fickor. Tyvärr går den ekvationen inte ihop om vi samtidigt vill ha ett jämlikt och solidariskt samhälle.

Foto: Foto: Ledarredaktion

Not Found2018-01-19 09:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Valfrihet och konkurrens är bra inom många områden, men det behövs gränser.

Mest absurt är att det i dag finns cirka 900 fonder inom PPM-systemet. Att en del pengar hamnat på villovägar är inte att undra på.

Ett annat område där jag tycker att konkurrensen är absurd är inom skolan.

Sverige har ett friare skolval än något annat land i världen. Vilka är det som drar nytta av detta? Jo, de resursstarka och välutbildade som sätter sina barn i kö till attraktiva skolor redan innan de hunnit hem från BB. En sak är tydlig, och det är att skolresultaten blivit sämre sedan konkurrensen ökade.

Att företag skaffar privata sjukvårdsförsäkringar till nyckelpersoner är lätt att förstå, samtidigt som det är ett underbetyg till den offentliga vården. Men vad händer på sikt om fler skaffar privata sjukvårdsförsäkringar? Då kommer allt fler att säga som Leif Östling, Svenskt näringslivs förre ordförande: ”Va’ fan får jag för pengarna?”

Nu håller dessutom en ny ekonomisk styrmodell på att introduceras inom sjukvården i Sverige.

Risken med denna är att relativt sjuka och fattiga får mindre vård och de som är friska och rika får mer.

För att ett samhälle ska fungera är det viktigt att människor känner sig delaktiga och att de uppfattar att det finns hopp för dem själva och deras barn.

Ett exempel på detta är en nyligen gjord undersökning i Tyskland. Där jämförde man kriminaliteten i gruppen ”krigsflyktingar” med kriminaliteten i gruppen ”ekonomiska flyktingar”. Den första gruppen hade goda skäl att tro att de skulle få asyl, medan den andra gruppen hade goda skäl att tro motsatsen.

”Krigsflyktingarna” visade upp mindre kriminalitet än genomsnittet i landet medan de ”ekonomiska flyktingarna” uppvisade mer.

Erfarenheter som fängelsepräst och från stadsmissionen har lärt mig att människor som känner sig svikna av samhället känner mindre solidaritet och samhörighet, och löper därmed en ökad risk för kriminellt och asocialt beteende.

Alla vill vi att våra barn ska få den bästa undervisningen, att vi ska få bra vård så snabbt som möjligt och därtill få mycket pengar kvar i egna fickor. Tyvärr går den ekvationen inte ihop om vi samtidigt vill ha ett jämlikt och solidariskt samhälle.

Politiska kommentatorer tror att kriminalitet och invandring blir viktiga frågor i årets valrörelse. Min hädiska tanke är att problemen finns på annat håll, att det är vi med goda ekonomiska och utbildningsmässiga resurser som är det verkliga problemet och att det vi som borde diskuteras i årets valrörelse.

Om missbrukare, fattigpensionärer, kriminella, psykiskt sjuka, invandrare och andra svaga grupper i samhället inte känner sig inkluderade i samhällets utveckling kommer vi att få allt större problem i framtiden.

Hans Marklund

präst

För att ett samhälle ska fungera är det viktigt att människor känner sig delaktiga.

undefined